Regionens ekonomi är åter i kris. Befarat underskott i år ligger på drygt 100 miljoner kronor. Björn Jansson (S) har tillsatt en krisgrupp och i många nämnder har man tillsatt ekonomigrupper för att skärskåda alla kostnader och försöka minska underskotten. Hälso- och sjukvårdsnämnden och socialnämnden är de som har de största underskotten.
I detta läge måste alla partier se praktiskt på tillvaron och om det är möjligt att minska kostnaderna med ett antal miljoner kronor, utan att kvalitén på servicen till medborgarna blir avsevärt sämre, så kan inte partierna av ideologiska eller andra skäl säga nej. Ambitionen att minska underskotten och få en budget i balans måste vara överordnad ideologi och alla partier måste vara beredda att slakta en del heliga kor.
Detta kommer att ställa hårda krav på de tre partierna i den rödgröna majoriteten, men också på den borgliga oppositionen. Ansvaret för ekonomin ligger tyngst hos den rödgröna majoriteten, men den borgerliga oppositionen kan inte säga nej när besparingsförslagen kommer. De borgliga kan inte å ena sidan skälla på majoriteten för dåligt ledarskap och att inte ha koll på ekonomin och samtidigt säga nej till alla besparingsförslag.
Nu handlar det om att alla demokratiska seriösa partier måste ta sitt ansvar för att reda ut den ekonomiska krisen. Hittills har det varit en berömvärd och imponerande enighet och den rödgröna majoriteten och den borgerliga oppositionen har varit överens om tagen för att få ordning på regionens ekonomi.
Men denna enighet och detta ansvarstagande måste fortsätta under resten av året, när de skarpa och impopulära sparförslagen kommer i de olika nämnderna.
Den starke politikern Jan Lundgren (S) sa alltid till dem som sade nej till politiska förslag, att de inte bara kunde säga nej, de måste komma med ett alternativ. På samma sätt måste Björn Jansson nu kräva av alla som säger nej till olika besparingsförslag, att de kommer med alternativ. Det går inte bara att säga nej till en besparing, som skulle ge exempelvis åtta miljoner kronor. Säger man nej måste man komma med ett alternativ som ger lika mycket. Det måste vara riktiga kostnadsminskningar, inte luftpengar som förhoppningsvis uppstår genom dynamiska effekter om något år.
Politikerna i Region Gotland har förmånen att kunna sätta vägskrapor mot sjukvård för barn, eftersom regionen har hand om allt inom välfärdssektorn, som normalt kommun och landsting på fastlandet hanterar. Samtidigt är det inte lätt att skära kostnader då vård, skola och omsorg tar över 80 procent av regionens budget. En stor del är personalkostnader.
Det nuvarande ekonomiska läget i Region Gotland ställer onormalt hårda krav på öns politiker.
Heliga kor måste slaktas och samtidigt måste stenhårda prioriteringar göras så medborgarna drabbas så lite som möjligt. Helst inte heller de anställda, men i valet mellan att värna medborgarnas behov och de anställdas så måste medborgarnas gå före. Ett exempel på de tuffa prioriteringar som öns politiker står inför.
Drömmen vore om regeringen höjde statsbidragen till kommunen med 100 miljoner kronor.
Men det kommer inte att ske, så därför måste öns alla politiker visa ansvarstagande och handlingskraft och så långt möjligt minska kostnaderna för gotlänningarnas välfärdsservice.