Eva Bofride fortsätter att sprida myter om händelserna i rikspolitiken efter höstens val. Metoden tycks vara att osanningar som upprepas tillräckligt ofta till slut blir sanning. Därför måste de bemötas. I måndagens ledare ifrågasatte hon Stefan Löfvens vilja till samarbete: ”Kommer man till bordet med en färdigförhandlad vänsterpolitik så kan man inte räkna med annat än det läge vi har nu.”
Ett av de hårdaste och ständigt återkommande borgerliga angreppen på oppositionen under valrörelsen var att det inte fanns något gemensamt rödgrönt alternativ. Fyra dagar efter valet då det slutliga resultatet stod klart sa de fyra borgerliga partierna nej till Stefan Löfvens frågor om att samarbeta om hela eller delar av budgeten. De försöker nu i efterhand motivera det med att Miljöpartiet och framförallt Vänstern fått för stort inflytande över - just det, budgeten. Samma budget som alltså inte fanns. Först en vecka senare, den 24 september, träffade Stefan Löfven Vänsterns partiledare Jonas Sjöstedt. Sjöstedt var mycket missnöjd över att inte ha blivit inbjuden tidigare.
I en debattartikel i DN 9 december undervisar de fyra borgerliga partiledarna om hur förhandlingar går till. ”Även Alliansregeringen tvingades ibland backa från politiska förslag. Det gjordes oftast utan buller och bång i förhandlingar i riksdagens utskott. Så fungerar det när man regerar i minoritet. Så fungerar förhandlingar i Sveriges riksdag. Den nuvarande vänsterregeringens agerande har i stället beklagligt nog främst präglats av konfliktsökande.” Debattartikeln är undertecknad av samma Annie Lööf som i söndagens Agenda avfärdade de av regeringspartiernas samarbetsinviter som inte fördes på partiledarnivå. Utan alltså ”utan buller och bång” i riksdagen.
I går skrev så Eva Bofride i en kommentar till Isabel Enström (MP):
” … när jag skrev att Löfven bildade regering under falska premisser så menar jag precis det jag skrev, att han försäkrade för talmannen att han skulle få igenom sin budget, trots att det inte var sant.”
Det låter som att Stefan Löfven, som när det passar utmålas som politiskt oerfaren, lurat skjortan av Per Westerberg (M) som suttit i riksdagen sedan 1979, varit statsråd och talman 2006-14. Verkar det troligt? De borgerliga partierna uttalade inför valet av statsminister att de inte tänkte släppa fram någon som inte kunde få igenom sin budget. Eftersom de faktiskt släppte fram Löfven måste de ha gjort exakt samma tolkning som han och talmannen gjorde, nämligen att regeringen borde kunna få igenom sin budget. De borgerliga tänkte rösta för sig och då fanns bara alternativen stöd eller nedlagda röster från SD. Löfven har aldrig lovat stöd från SD, tvärtom. När han fick uppdraget att bilda regering svarade han på journalisternas fråga om SD:s inställning: ”Det kan jag absolut inte ha någon uppfattning om”, ”det vet bara dom”.
Så vad är det som inte var sant? Vilka sagor var det Stefan Löfven så framgångsrikt berättade för talmännen, Westerberg och hans efterträdare Urban Ahlin - med tjugo års riksdagserfarenhet? Ingen kan i förväg lova hur ett riksdagsbeslut ska bli, bara göra mer eller mindre troliga antaganden. Om de borgerliga inte delade talmännens antaganden, varför röstade de då inte emot Löfven som statsminister?