Krigsmaterielexporten till Saudiarabien har fått förnyad aktualitet på flera sätt. För det första för att kritiken mot det tio år gamla avtalet växt. Flera tunga grupper och personer inom socialdemokratin har sällat sig till kritikerna och menar liksom Miljöpartiet och Vänstern att det enda rimliga är att utnyttja avtalets klausul om att inte förlänga samarbetet. Eftersom en sådan klausul finns handlar det inte om något avtalsbrott. Det kan möjligen finnas skäl att tillåta underhåll och reservdelar till redan levererade system för att framstå som seriösa affärspartners men det är långt ifrån samma sak som fortsatt samarbete.
Sedan avtalet slöts 2005 har socialdemokraterna antagit kongressbeslut på att krigsmaterial inte ska säljas till diktaturer. Enligt Jan Björklund har Folkpartiet och Kristdemokraterna varit kritiska till avtalet. Den kritiken märktes inget av när Alliansregeringen förlängde avtalet 2010, till synes utan debatt. Nu i dagarna har nästan alla politiska ungdomsförbund krävt att vapenexporten till Saudiarabien ska slopas.
För det andra har 31 makthavare inom svenskt näringsliv i en gemensam debattartikel i Dagens Nyheter talat sig varma för att avtalet tvärtom ska förlängas. Det är närmast en bedrift att författarna genom hela artikeln lyckas undvika att berätta att det handlar om krigsmateriel. De skriver i stället om eldistribution, IT-tjänster och medicinskt utrustning. ”Handel är en grundläggande mänsklig aktivitet och ett av fundamenten för vår civilisation.” heter det bland annat.
Nu är civilisation knappast det rätta ordvalet när det handlar om ett land som måste dra ut på piskandet av de egna invånarna för att de inte ska avlida. Eller för en stat där inga kvinnor ännu fått rösta och deras rättigheter är kraftigt beskurna. Av de 31 undertecknarna av debattartikeln är det för övrigt precis lika många kvinnor som personer som heter Lars, tre av vardera sorten. I bilderna som illustrerar artikeln har tidningen försökt mildra denna snedfördelning med att ta med två av de tre kvinnorna men bara fyra av de 28 männen.
Det är inte första gången näringslivsföreträdare försökt styra politiken. Förre biträdande utrikesministern Pierre Schori (S) gav i en artikel i DN i går flera exempel. Arbetsgivarföreningens ordförande Curt Nicolin försökte stoppa Olof Palmes kritik av Vietnamkriget och Peter Wallenberg förhindra den socialdemokratiska regeringens bojkott av apartheidregimen i Sydafrika.
I båda fallen stod regeringen på sig utan negativa effekter på jobben.
När så, för det tredje, Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) nyligen anlände till Arabförbundets möte i Kairo som hedersgäst visade det sig rätt snart vara oro i leden. Igår blev det klart att hennes planerade tal inför församlingen ställts in. Saudiarabien hade lagt in sitt veto mot att hon skulle tala.
Om det är diskussionen om vapenavtalet eller den öppna kritik Sveriges utrikesminister framfört över den piskade och fängelsedömde bloggaren Raif Badawi som är orsaken är oklart.
Helt klart borde det däremot vara att en förlängning av avtalet om försäljning av krigsmaterial till Saudiarabien nu försvunnit bortom horisonten.