Faller Sverige itu? Nej. Är det ett problem att klyftorna i Sverige ökar? Ja.
Vårt land är fortfarande ett av världens mest jämlika, med sund ekonomi, stor offentlig sektor och robusta socialförsäkringar byggda på allmänt deltagande och inkomstbortfallsprincipen. Just nu går svensk ekonomi bra. Men riktigt alla är inte med. Skillnaden mellan grupperna med minst resurser och de övriga ökar och det går snabbare i Sverige än i jämförbara länder. Om utvecklingen inte bromsas går vi mot ett kluvet land där förutsättningarna blir alltmer beroende av startpunkten i livet, tillgången på pengar och till och med av vilken sort.
Ärvda pengar åtföljs ofta av ett häfte mentala värdecheckar till självkänsla och kunskap som leder till de bästa skolorna och de nyttigaste kontakterna. Hos borgerliga tyckare räknas pengar som överförts från det allmänna till det privata genom skatteavdrag eller -sänkningar som bra för omsättning och tillväxt. Om de överförts genom försäkringar och bidrag betraktas de som skadliga fast fin- och fulpengar räcker exakt lika långt som betalning.
En gång spreds nyheterna i och framför kyrkan och filtrerades genom samhällets mäktiga. Det är oändligt mycket bättre nu men mer tillgänglig information än någonsin har ironiskt nog lett till nya klyftor. Medievärlden blir alltmer uppdelad, snart kan vi skräddarsy vår information och välja bort allt annat. Risken är uppenbar för grupper av människor med helt olika världsbild.
Det är svårt att tänka sig en viktigare skoluppgift än att ge barnen verktyg att hantera, sortera och värdera all tillgänglig information men vi lastar gärna mer på lärarnas axlar än de mäktar bära. De oroande skolresultaten sjunker mer för elever i vissa områden och för pojkar och regeringens snabbutredning för att få in fler nyanlända på friskolorna kom inte en dag för tidigt.
När regeringen Reinfeldt avskaffade värnplikten där ungdomar ur alla samhällsklasser möttes på någorlunda lika villkor förlorade vi en fantastisk resurs som kunde utvecklats och använts på många andra sätt än till militärt försvar.
Klyftan mellan könen visar sig främst på arbetsmarknaden där yrkena – inklusive lönerna - fortfarande ofta har en osynlig könsmärkning.
Politiken var länge den kanske främsta utjämnaren av könsskillnaderna. Nu är SD betydligt större bland män än bland kvinnor. Partiet har också mycket färre kvinnliga företrädare i politiken, på Gotland inte en enda.
Förklaringarna är inte enkla. Flera regeringar har medverkat genom att inte inse, inte vilja åtgärda eller aktivt medverka till att klyftor uppstått och växer. Att bortse från alliansregeringens skattesänkningar på 140 miljarder är naivt och så länge regeringen Löfven inte förmår ta sig ur den ständiga flyktingdebatten får den svårt att få genomslag för sina åtgärder i andra riktningen.
Inget av det vi ser idag kan skyllas på höstens invandring. Däremot är risken uppenbar att klyftorna förvärras av kontraproduktiva åtgärder för att hantera flyktingsituationen.
Sveriges framtid kan avgöras av hur vi betraktar och motverkar klyftorna.