I går hade Sara Lidqvist (KD) ett svar på en ledare jag skrivit om den budgetreservation som Moderaterna, M, och Kristdemokraterna, KD, stod bakom och som vann riksdagens gillande tack vara Sverigedemokraternas, SD, stöd.
I sitt genmäle hävdar Sara Lidqvist en hel del som är direkt felaktigt. Hon hävdar att Januariavtalet, JA, ligger bakom det massiva varslet som Arbetsförmedlingen, AF, tvingats lägga. Redan i mitt korta svar i går, bredvid Saras genmäle, nämnde jag en artikel i SvD där neddragningar på 4 500 nämns. Den artikeln är skriven över en månad innan JA blev verklighet. För er som vill kolla finns den i SvD Näringsliv och är publicerad den 11/12–2018. Den är skriven dagen innan budgetomröstningen, och tre dagar innan Stefan Löfven (S) blev nedröstad som statsministerkandidat. Hur JA då kan vara orsaken till det massiva varslet är för mig en gåta.
Lidqvist hävdar även att AF:s generaldirektör själv sagt att varslet av de 4 500 personerna är en följd av JA. Det uttalandet kan jag inte hitta, oavsett hur mycket jag letar. Vad jag däremot hittar är ett uttalande där generaldirektören varnar för att JA kan tvinga AF att dra ner ytterligare utöver de 4 500. Men då tar jag för givet att regeringen också har en plan med det beslut som skulle medföra ytterligare neddragningar. Något som saknas i den servettskiss till budgetreservation som M och KD fick SD:s stöd för.
Det som gör mig mest irriterad över den oseriösa servettskissen till budgetreservation är att de som skrivit den inte tänkt hela vägen fram. Eller så bryr de sig inte om de följder som skissen för med sig.
Att AF tvingas varsla så många som 4 500 är inte det värsta. Än värre är att flertalet kan komma att återanställas 2020. Det är följderna av den illa genomtänkt budgetreservation. Så här fungerar det nämligen vid neddragningar. Först måste arbetsgivaren varsla om uppsägningar till AF, vilket i sig är anmärkningsvärt i denna fråga. Varseltiden har med antalet varslade att göra och under den varseltid som gäller får inte uppsägningarna verkställas. För AF innebär det att de inte kan börja verkställa uppsägningarna förrän efter varseltiden som i detta fall är sex månader från den dagen då varslet lämnades in. Dessutom måste förhandlingar slutföras, vilket också skjuter besparingen framåt.
För att då kunna fullfölja det ekonomiska sparbetinget måste AF i detta fall öka antalet personer in absurdum. Tänk er själva om ni ska spara 12 kronor på ett år. Om ni kan börja spara redan i januari blir besparingen en krona per månad. Men om ni inte kan spara förrän efter sex månader måste ni spara dubbelt så mycket, 2 kr/mån. Om ni kan börja spara först efter nio månader måste ni spara 4 kr/mån. Därför blir det enormt problematiskt för AF att kunna fullfölja den besparing som servettskissen kräver. Först efter sex månader kan de första besparingarna håvas in. Men de stora grupperna kan inte lämna förrän senare på året. Därför måste AF varsla betydligt fler än vad de hade behövt göra om det funnits en seriös tanke bakom besparingen. Därför kan AF också tvingas återanställa i början av 2020.
Hela grejen är så korkad att den antingen sker av oförstånd och på grund av ett dåligt underlag. Eller så är M och KD så totalt ointresserade av att AF:s verksamheter fungerar att de fullständigt struntar i följderna. Oavsett är det en skandal att en sådan budgetreservation inte bara lämnas in, utan också vinner riksdagens gillande. Men det säger en hel del om det parlamentariska läget i Sveriges riksdag.