Inför det budgetbeslut som regionfullmäktige ska ta under sitt möte den 17 juni har det blossat upp en het debatt. Den borgerliga politiska ledningen tänker spara 224 miljoner kronor över en treårsperiod, vilket för mig känns omöjligt att genomföra utan att den gotländska välfärden drabbas hårt. Den rödgrönrosa oppositionen ser samma sparbehov, men inser svårigheten och vill därför höja skatten med 75 öre för att undvika alltför stora försämringar i välfärden.
Som ni ser är politikerna ense om att besparingarna behöver genomföras, men då det saknas ordentliga utredningar är man oense om hur besparingarna ska kunna genomföras. Hade det funnits en ordentlig plan så hade det också varit möjligt med en bred politisk enighet.
Hur ska den framtida gotländska hälso- och sjukvården bedrivas? Hur ska skolan organiseras framöver? Vilka former ska omsorgen ta i framtiden?
Under min tid i Västervik gjordes en stor skolutredning. Västerviks kommun är geografiskt en av södra Sveriges största och har många likheter med Gotland. Där insåg man att den skolorganisation man hade inte var bra. Många små enheter utspridda över relativt stora geografiska områden där lärare hade svårt att arbeta på ett pedagogiskt bra sätt. Men att bara lägga ner och slå ihop riskerade att förvärra problemen. Då tog politikerna ett gemensamt initiativ och tillsatte en utredning för att kunna hitta en långsiktig lösning. Med den i ryggen kunde man sen genomföra den välbehövliga omorganisationen.
En liknande utredningen skulle behövas här på ön. Där alla stenar vänds och alla möjligheter kontrolleras. Är det exempelvis klokt att ha högstadieskolor i både Slite och Fårösund? Som det ser ut i dag så är det ett måste då avstånden är för stora att bussa eleverna till antingen Fårösund eller Slite. Men en helt ny skola i Lärbro skulle lösa det problemet.
Hur ser det ut på resten av ön? Är den skolorganisation som finns den optimala? Jag tror inte det, men att då bara gå ut och plocka de lågt hängande frukterna även om de kanske inte är de bästa kan till och med förvärra situationen.
På samma sätt borde den gotländska hälso- och sjukvården utredas. Var ska vårdcentralerna ligga och vad ska de syssla med? Hur kan digitaliseringen nyttjas effektivast för både personal och vårdtagare? Hur kan man genom att göra om organisationen locka läkare och sjuksköterskor till Gotland?
Även omsorgens behov inför framtiden behöver ses över. Hur kan man få till en bra förebyggande organisation som spar pengar för framtiden? Var ska äldreboenden finnas och för vilka i den ökande gruppen äldre ska de finnas? Bara för de som av medicinska skäl måste ha tillsyn eller ska det även finnas boenden för äldre som ”bara” vill flytta ur villan de inte längre klarar av? Är ensamhet ett skäl som regionen borde ta ansvar för?
I dag vet vi inte vad som gäller och vad som är rätt eller fel att spara på då det saknas en plan. Det som oroar mig mest är den inställning som den borgerliga politiska ledningen har. De vill verkligen tona ner de 224 miljonerna i besparingar genom att kalla dem ”effektiviseringar”. Då behövs det tydligen inte heller någon plan, vilket kommer att leda till en fortsatt het, och viktig, debatt kring hur de stora besparingarna ska kunna genomföras.