Precis just i dag samlar sig socialdemokraterna till kongress i Göteborg – den sista innan valet. Senaste gången en socialdemokratisk kongress hölls i Göteborg var fyra år sedan – och då, liksom nu, står vinster i välfärden och migrationsfrågor på listan över de hetaste diskussionsämnena. På kongressen för fyra år sedan lyckades en grupp engagerade ombud övertyga kongressen att ställa sig bakom fri vård för papperslösa. Det är en underdrift att säga att det blåser lite andra politiska vindar nu.
Men det var kanske för debatten i vinster i välfärden som s-kongressen 2013 blir ihågkommen. Långa debatter med inlägg från talarstolen avlöste varandra. I kongressens utskott jobbades det aktivt för att nå överenskommelser. Och efter lång överläggning kunde kongressen nå en kompromiss i frågan om vinster i välfärden som accepterades av hela kongressen. När partiet återigen möts för kongress är fler kompromisser att vänta.
Det här är socialdemokraternas sista stora samling innan nästa val, och man samlas samtidigt som opinionssiffrorna ligger en bit under valresultatet. I Göteborg borde man således tala allvar. Det socialdemokratiska partiet kan inte, och borde inte, vara nöjda med utgångsläget inför valrörelsen.
Att enbart förlita sig på Anna Kinberg Batra och moderaternas sviktande väljarstöd, och kristdemokraternas sannolika fall ur riksdagen, är inte tillräckligt. Ombuden på kongressen bär säkerligen med sig i minnet vilket öde som gått socialdemokratiska partier som slutat driva igenom reformer har gått till mötes.
Något för den socialdemokratiska kongressen att diskutera vore förtroende och tillit. I veckan släpptes Förtroendebarometern, en årlig undersökning av Medieakademin med flera, som mäter svenskarnas förtroende för samhällets institutioner – och varandra. Och överlag ger det en lugnande bild av tillståndet i riket. Förtroendet för samhällets funktionssätt, för public service, och för staten är högt. Men i flera avseenden har det börjat vika. Postnord, moderaterna, och Svenska Kyrkan hör till de som tappat mest i förtroende.
Sjukvården och polisen förlorar också förtroende jämfört med föregående år. Svenskarna känner generellt högre förtroende för staten än för sin kommun eller sin region. Och de här problemen är till viss del sammanlänkande. Regionerna och landstingen har idag det huvudsakliga ansvaret för sjukvården – ett ansvar som många landsting idag kämpar hårt med. Stora underskott, personalbrist, och nedläggning av vårdplatser är vardag i många landsting. Det undergräver förtroendet när kvaliteten på välfärden sviktar.
Och när förtroendet minskar tär det också på tilliten i samhället – och de samhällsproblem som bristande tillit leder till är inte att underskatta. Alla välfungerade samhällen vilar på ömsesidig tillit – det möjliggör att driva politik, förverkliga reformer, och organisera ett välfärdssamhälle. Att värna och bygga tillit måste vara en hörnsten i det politiska projekt som socialdemokratin ställer sig bakom under kongressen.