Nu är den aktuell igen, frågan om regioner i Sverige. När regeringen sammanträdde i Visby under Almedalsveckan var ett av de ärenden som behandlades en ny utredning på det området. I utredningsdirektiven som beslutades beställer regeringen ett förslag där landet indelas i ”väsentligt färre län och landsting”.
Vad det det av utredningen vet vi inte än. Intresset i sommar har inte varit överväldigande och några avgångna landshövdingar har sågat förslaget. Å andra sidan har utredningen inte börjat sitt arbete än och har tid på sig till hösten 2017.
Regeringen vill redan i februari ha en avstämning om hur dialogen med alla berörda parter går och ska fortsätta. Sveriges kommuner och landsting välkomnar utredningen. Med sin stora erfarenhet av dagens indelning har organisationen länge och enhälligt begärt en ändring och ser nu möjligheterna till det man kallar en modern indelning, statligt och regionalt.
Regeringen utsåg vid sitt Visbysammanträde två veteraner som utredare. Barbro Holmberg som i förra veckan avgick som landshövding i Gävleborg blir den ena. Hon har varit både statsråd (S), statssekreterare och generaldirektör och får sällskap av Kent Johansson med erfarenhet som regionråd (C) i Västra Götaland. Han har dessutom bra insyn i den internationella utvecklingen efter en period i EU-parlamentet och många år i EU:s regionkommitté.
Som bekant är det Region Gotland som har rollen som landsting här på ön. Utredningen berör alltså oss i lika hög grad som andra landsändar.
Hittills har politiker av alla kulörer på Gotland avvisat tanken på att ens utreda en annan regionindelning. Frågan är ju inte ny och har både utretts och skickats på remiss med huvudsakligen positivt utfall. Gotlands politiker ville inte ha någon annan lösning än egen region och någon genomgripande reform blev aldrig av eftersom alliansregeringen inte lyckades komma överens utan efter ett par utredningar sopade hela saken under mattan.
För Gotlands del finns det starka skäl att den här gången ta frågan på allvar. Större är inte alltid bättre men att alltid vara sin egen får inte heller bli självändamål. På sjukvårdssidan är vi ständigt beroende av fastlandslandsting. Det är inget att skämmas över eller se som ett nederlag. Det är att inse realiteterna och de är viktigare än symbolerna.
Gotland måste våga undersöka andra alternativ. Efter en sådan ordentlig genomgång kan ställningstagandet bli att vi vill fortsätta som förut eller att vi har mer att vinna på samarbete.
Regionstyrelsens ordförande Björn Jansson (S) har i sommar gett uttryck för en öppnare hållning än tidigare i frågan. ”Vi måste inse att vi inte klarar oss själva i alla lägen” skrev han här på sidan förra månaden. Det är ett klokt ställningstagande som jag hoppas fler kan samlas kring.
Björn Jansson vill ha kvar det regionala utvecklingsansvaret på ön och det är svårt att se att det kan bedrivas mer rationellt någon annanstans. Med vårt särskilda läge är det troligt att någon form av särlösning behövs. Bornholm fick en sådan när Danmark genomförde sin regionreform för nästan tio år sedan.