Jag hade förväntat mig en betydligt smutsigare valrörelse än den jag hittills upplevt. Fake news, råa påhopp och försök att splittra landets väljarkår än mer än vad den redan är. Men vad jag kunnat se, har det debattklimatet lyst med sin frånvaro bland våra politiker här på ön. Fram till i går.
Då dök det upp en tecknad bild på Facebook där en man, tydligt symboliserad med den Socialdemokratiska rosen, tar adjö av en liten flicka i rullstol som förs in i en ambulans. I mannens pratbubbla står:
”Jo, det var ju lite tråkigt att du förlorar din assistans och måste flytta från familjen….men du förstår väl att de friska barnens extra familjevecka inte betalar sig själv?”
Bilden är delad av Johan Thomasson, som toppar både riksdagslistan och regionfullmäktigelistan för Liberalerna, och Aina Mattsson, som står som nummer fyra på Liberalernas regionlista. När jag påpekar att bilden är osmaklig får jag inget gehör, varken från Johan Thomasson eller från Aina Mattsson.
Liknande direkt osmakliga bilder spreds för inte så längesedan på en sida som Svenskt Näringslivs ligger bakom. När de blev kritiserade hade de i alla fall den goda smaken att förstå och tog bort bilden. Den goda smaken har inte Thomasson som istället vidhåller att teckningen ger en sann bild av verkligheten.
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, har varit så gott som ograverad sen den tillkom 1993. Lagstiftningen som är en rättighetslag har den senaste tiden varit kraftigt ifrågasatt. Detta då ett flertal domslut, där lagstiftningen prövats, klargjort att stöd som tidigare godkänts inte längre föll under de rättigheter lagen skyddar.
Den tillämpning av lagen som domsluten tvingat Försäkringskassan och kommunerna att rätta sig efter har fått regeringen att stoppat de omprövningar som enligt lagen ska ske med två års mellanrum. Allt för att de som en gång fått stöd beviljat för en funktionsnedsättning inte skulle riskera att bli av med det stödet. Dessutom har regeringen också startat en utredning som ska ta fram ett nytt lagförslag för att de hål i lagen som domsluten uppdagat, ska kunna täppas igen.
Att det blivit så här är naturligtvis ett misslyckande för politiken, men det finns ingen politiker eller parti i regeringen som drivit frågan om försämringar av lagstiftningen. Lagen har uppenbart inte varit felfri från början.
När den första domen kom redan 2012 vidtog dåvarande regering inga åtgärder, och den nuvarande regeringen har inte heller varit tillräckligt på tårna. Så kritik är välbefogad, men inte riktad mot något enskilt parti.
Bilden som Liberalernas toppolitiker delat ställer också grupp mot grupp, en taktik som vi lärt känna från högerextremister. Nu verkar även Liberalerna tagit upp den tråden, vilket gör mig besviken. Påståenden om att det finns ett motsatsförhållande mellan resurserna till LSS och den familjevecka som Socialdemokraterna föreslår i sitt valmanifest har även kommit barn-, äldre- och jämställdhetsminister Lena Hallengren tillkänna. Hon skriver följande på Facebook:
”Ser dock kommentarer som antyder att vi ställer grupp mot grupp med årlig familjevecka samtidigt som assistansen och tryggheten för människor med funktionsnedsättning brister. Jag vill bemöta det eftersom partier på högersidan i politiken underblåser den felaktiga motsättningen. En bättre fungerande assistans kräver en ny lag. Löften om mer pengar löser inte problemet med att människor får avslag. En ny lag ska självklart finansieras, men just nu blir kostnaden enbart en gissning.”
Jag hade verkligen hoppats att slippa se den här extremt låga nivån på debatt bland de gotländska politikerna, men nu finns risken att det istället eskalerar efter Liberalpolitikernas grova övertramp.