Visst hade det varit skönt med en att ha full kommunal service i varje socken. En brandstation med heltidsanställda brandmän dygnet runt. En vårdcentral med fler läkare och generösa öppettider. Förskola, grundskola och gymnasium. Seniorboende, trygghetsboende och olika former av äldreboenden. I princip är det inte omöjligt, det är bara en kostnadsfråga. Och det är just där skon klämmer. Hur bra service är vi beredda att betala för?
Enligt borgerliga politiker är skatterna redan för höga. I SVT:s Agenda den 2/4 debatterades frågan om den svenska skattekvoten, även känd som skattetrycket.
Enligt Svenskt näringslivs chefsekonom Bettina Kashefi bör vi sänka skattekvoten med fyra procentenheter till 2050. Sandro Scocco, chefsekonom för Arena idé ansåg istället att skattekvoten behöver höjas med 4,5 procentenheter till 2050, för att vi ska kunna bibehålla och förbättra välfärden.
Enligt konjunkturinstitutet behöver skatterna ökas med tre procentenheter till 2040 för att vi ska kunna bibehålla dagens nivå på välfärden. SKL, Sveriges kommuner och landsting har beräknat höjningen till två procentenheter till 2019 för en bibehållen välfärd.
I gårdagens ledare redogjorde jag för Moderaternas idé om att det finns effektiviseringar för 23 miljarder att göra inom de kommunala verksamheterna äldreomsorg och skola. Visst behöver det effektiviseras, men mest för att få de resurser vi har att räcka till, så att några pengar blir över har jag svårt att se.
Här på Gotland har regionledningen och gotländska politiker varit på turné runt om på ön med den serviceutredning som är gjord. Diskussionerna om hur regionens serviceutbud ska se ut i framtiden har fått flöda fritt på de olika möten som genomförts. Givetvis har en del av diskussionerna handlat om hur vi kan effektivisera och därmed använda resurserna bäst.
Nedläggning och centralisering av viss service kan vi nog inte undvika.
Nedläggning av skolor och förskolor görs sällan av rena ekonomiska själ. Mindre elevunderlag ger färre lärare, ger mindre lärargrupper, ger sårbarare organisation och sämre utvecklingsmöjligheter för lärare, då de bland annat saknar kollegor att bolla med. Stora rekryteringsproblem blir följden och slutändan drabbas eleverna då undervisningen försämras.
Liknande förutsättningar har vårdcentraler, med Roma och Klintehamn som tydliga bevis.
Det kan aldrig vara fel att det framtida serviceutbudet diskuteras brett bland alla som vill delta, för då får man fram många bra åsikter och vinklar på de utmaningar som finns.
Därför blir jag förvånad när jag läser att Centerpartiet är kritiska till det pågående arbetet om öns framtida serviceutbud.
”Ska man spara så mycket blir det radikala försämringar för hela den gotländska landsbygden, och det är vi inte intresserade av:” säger Lars Thomsson (C) till Gotlands Allehanda. När man dessutom vet att den borgerliga oppositionen med Thomssons Centerparti i spetsen vill spara 30 miljoner mer än den sittande rödgröna majoriteten, blir man ännu mer förvånad.
Det kommer bli riktigt intressant att se hur Centerpartiet tänker spara 30 miljoner mer än liggande budget utan att förändra regionens service på landsbygden. Är det populära vårdcentraler och skolor i Visby som de tänker lägga ner?