När Stefan Löfven (S) tillsammans med resten av regeringen tog beslutet att skapa ett Natura 2000 område just där både Nordkalk och SMA-mineral ansökt om täkttillstånd var det nog ett av hans absolut svåraste beslut. Att han som då för bara lite mer än tre år sedan var ordförande för fackförbundet IF Metall, vars medlemmar jobbar på bland annat Nordkalk, skulle bli den som lade en våt filt över stora delar av Gotlands kalkindustri var det nog ingen som hade trott. Någon gång framöver ska jag ställa frågan till Löfven om vad som fanns i andra vågskålen. För det måste ha varit en mycket tung fråga.
Beslutet som togs i augusti 2015 har skadat Socialdemokraterna, S, på Gotland och då främst på norra delen av ön. Regeringens sätt att mitt under pågående rättsprocess radikalt förändra förutsättningarna för tillstånd till brytning i och omkring Ojnareskogen blev för många ett regelrätt svek. I valet 2014 röstade 40,47 procent i valdistrikt Lärbro på S. I valet 2018 var den siffran nere på 27,62. Den konflikt som funnits under tiden som den rekordlånga processen kring frågan om täcktillstånd bollats mellan de olika domstolarna har varit extremt infekterad. Många av de anställda på Nordkalk och deras familjer har blivit fruktansvärt illa behandlade. Nu i samband med det varsel som Nordkalk lade förra veckan har de såren återigen rivits upp, även om varslet är föranlett av helt andra orsaker. Krisen för stålindustrin i Storbritannien har lett till en överproduktion på kalksten vilket nu visar sig i form av en ökad tillgång på kalksten från Frankrike, Spanien och Kanada och dumpade priser i Östersjöregionen.
Att frågan om kalkindustrins framtid blivit akilleshälen för S är det ingen tvekan om. De politiska motståndarna har inte heller varit sena att utnyttja detta. Centerpartiet (C) har flörtat med kalkanhängarna då frågan om utökat naturskydd för skog och mark även drabbar skogs- och lantbrukare. Där ser jag framför mig ett liknande scenario som under kampen om sockerbruket i Roma. När skogs- och lantbrukarnas ekonomiska situation blir löst tappar C intresset för industrins framtid.
Moderaterna hade sitt eget sätt att försöka flörta med kalkindustrin i sitt valmanifest förra året. Medan C höll sig till fakta även om deras intresse för just kalkindustrin kan ifrågasättas lovade M att ”Stoppa regeringens planer på att stänga ned Cementas verksamhet”. Till och med Sverigedemokraternas löfte om att rädda ringmuren hade mer verklighetsförankring, trots det blev vallöftet från M inte uppmärksammat av media. Märkligt nog.
Nu är det inte bara M på Gotland som tar tillfället i akt och beskriver en modifierad verklighet. I lördags hade Gotlänningen en ledare där följande uttrycktes: ”S/MP-regeringen har ju lyckats med konststycket att stoppa Nordkalks fortsatta brytning genom att skydda naturvärden som omöjliggör brytning.” Den enda brytningen som regeringen blandat sig i är just den vid Ojnareskogen. På Nordkalk pågår brytning dagligen även om den på grund av överskottet på kalksten just nu är på en låg nivå. Dessutom pågår en prövning av utökat täkttillstånd i Klinthagen som beslutet om Natura 2000 i och runt Ojnare inte påverkar.
Men när politiska motståndare visar sina blottor är det tydligen fritt fram att hugga och beskriva frågan lite vidlyftig, allt för att vinna politiska poänger.