Om man ska tro Bror Lindahl, och det ska man nog, var de gotländska folkpartisterna inte så långt ifrån att nominera Birgitta Ohlsson till ny partiledare. I Radio Gotland i torsdags tyckte han att det är fegt av henne att inte ställa upp mot Jan Björklund. Fast det har ju hänt förr att partiledare blivit valda först efter övertalning.
Vart FP tar vägen är inte bara av internt intresse. Alliansåren medförde att de borgerliga partierna blev mer enhetliga, och därmed också mer utbytbara. Medan den sammanhållande kraften i en gemensam regering nu bleknar bort växer utrymmet för profilering. Och nog borde det finnas utrymme i svensk politik för ett tydligt socialliberalt parti om FP väljer att gå i den riktningen. Det vill i alla fall Bror Lindahl. På den punkten tycker jag att det finns goda skäl att tro honom. Men är verkligen Birgitta Ohlsson den rätta då? Hon protesterade mot tillfälliga uppehållstillstånd och hårdare tag mot flyktingar med men när det kommer till arbetsrätt och lönefrågor är hon mer marknadsliberal.
Är en socialliberal profil verkligen vad partiet vill ha är det bästa valet nog Maria Arnholm. Men så kommer det inte att bli. Hon är äldre än Jan Björklund och svenska partier är nästan ängsligt angelägna om att verka ungdomliga. Det är tveksamt om något annat land i världen håller sig med så unga politiska ledare. Det normala är att vi får se de ledande posterna besättas av betydligt mer seniora figurer. I startfältet inför det amerikanska presidentvalet glänser silverhåren. Det är nu ingen garant för kompetens. Att republikanen och miljardären Donald Trump fortfarande har så starkt opinionsstöd hör till det svårbegripliga. Där hoppar grodorna friskt. En för oss lite lustig sådan är hans påstådda svenska påbrå som visade sig vara tyskt. Men det var förstås inte så populärt i efterkrigstidens USA.
Ålder säger i sig inte särskilt mycket om öppenhet eller förändringsbenägenhet. Vi har väl alla stött på, eller varit, ungdomar med mycket fastlåsta åsikter om sin svartvita världsbild. Äldre kan förvisso stelna i tankesättet men det är vanligare att åren gör folk mindre tvärsäkra och mer resonerande. Det tar tid att upptäcka tillvarons gråskalor.
Bäst är att blanda. När S-kvinnor samlas till förbundsmöte i helgen är åldersspannet mellan äldst och yngst 45 år i den styrelse som valberedningen föreslår. Carina Ohlsson får fortsatt förtroende som ordförande men styrelsen innehåller en hel del nya namn och en stor bredd.
S-kvinnorna gillar regeringens ambitioner men är missnöjda med takten. De vill se konkreta planer och åtgärder framförallt när det gäller individualiserad föräldraförsäkring, lagstadgad rätt till heltid och stopp för missbruket av visstider och barnomsorg på obekväm arbetstid. Det borde Löfven & co lyssna på.
Till sist en liten hälsning till väljare som tycker att skiljelinjerna är för små i politiken. I juni diskuterade Socialdemokraterna på sin kongress ivrigt hur tryggheten på arbetsmarknaden ska kunna ökas. I augusti läger Moderaterna förslag om hur tryggheten på arbetsmarknaden ska kunna minskas. Kan det bli tydligare?