Under våren har Moderata ungdomsförbundet plågats av en intern konflikt om integrationspolitiken, som lär få sin kulmen under förbundets kongress. Det ena lägret, som också innefattar ledningen, motsätter sig Kinberg Batras och partiets förslag.
Det andra lägret, som bland annat utgörs av MUF i Göteborg, instämmer i moderatledningens förslag och säger bland annat att MUF-ledningen saknar verklighetsförankring. Så också i ungdomsförbundet står ett slag mellan en mer liberal flyktingpolitik och en mer restriktiv - en konflikt som redan rasar i moderpartiet.
Partiledningen har föreslagit tillfälliga uppehållstillstånd (som kraftigt försvårar integrationen), stora besparingar på boendet för ensamkommande flyktingbarn, och skärpta krav på anhöriginvandring. Det har av många, bland annat allianskollegorna i centerpartiet, tolkats som en testballong i SD:s riktning.
Men flera av högerns ledarsidor vill gå längre. Framförallt Svenska Dagbladet och Expressen har under året tävlat i vem som flest gånger kan kalla kritik mot invandring för ”sanningssägande”. Och i gårdagens GA skriver Mats Linder om att SD blivit näst största parti i Sentios julimätning.
Vi bortser en stund från att Sentio är ett ganska oseriöst opinionsinstitut som konsekvent överskattar SD:s stöd.
Under året har Linder varit en av de borgerliga ledarskribenter som förespråkat en diskussion om volymer på flyktingmottagandet, och att partierna måste möta en folklig oro i migrationsfrågan.
Där håller jag inte riktigt med Linder. Politiker behöver inte bara följa en opinion - de kan också skapa den. Och Kinberg Batra kan bidra till att flytta opinionen.
Moderaterna står inför ett historiskt vägskäl. Ett sådant som statsvetarstudenter kommer analysera i årtionden framöver. Ska M och Kinberg Batra riva den sista brandväggen till SD, eller kommer man välja Reinfeldts linje och stänga dem ute från politiskt inflytande? Rivs brandväggen till SD kommer Sverige följa i samma fotspår som våra danska och norska vänner - med ett normaliserat högerextremt parti som rör sig mellan 15-25 procent.
Som ung politiker krävde Anna Kinberg Batra, i opposition till sitt parti, fri invandring. Idag tvingas hon som partiledare hantera ett läge där Moderaterna tappar ett rejält antal väljare till sverigedemokraterna, och dessutom brottas med en intern opinion som inte vill ”öppna sina hjärtan”. I den frågan måste Kinberg Batra göra upp med sitt parti och tala om för de moderata kommunpolitikerna hur läget faktiskt är.
Vad de moderata kommunpolitikerna inte verkar vilja förstå är att det är den borgerliga regeringen som skapat de problem som de nu felaktigt skyller på flyktingmottagandet.
En borgerlig regering kommer inte att fixa integrationen - för att fixa integrationen krävs stora investeringar i välfärd och arbete. Men Kinberg Batra kan stoppa sitt eget parti från att solka Fredrik Reinfeldts arv och stå upp mot SD. Vilken väg väljer hon?