Ta-Nehisi Coates har skrivit en bok, Vi hade makten i åtta år - En amerikansk tragedi, utgiven på Norstedts förlag (Översättning till svenska: Eva Åsefeldt), om de vitas förtryck av svarta i USA. Alltså om rasism.
Boken består av ett antal berättelser, essäer, som är skrivna strax innan och under Barack Obamas åtta år som president i USA.
De handlar alla om förtryck och rasism. En del av boken i början handlar om en konservativ syn som finns bland vissa svarta, som lägger skulden främst på de svarta själva för deras svåra situation och att det är upp till dem att ta sig ur den.
Där bortses det dock från de nedtryckande strukturer i samhället som svarta har att leva under, sedan slaveriets tid. Det framhålls av Coates, som är kritisk mot denna konservativa syn.
En annan del av boken handlar om skadestånd till de svarta från de vita och samhället som helhet, för slaveriet. Likt det som (Väst-)Tyskland fick betala till staten Israel för krigsbrottet förintelsen av judar som begicks av Nazityskland under det andra världskriget.
Och en bokdel handlar om bostadspolitik och de många diskriminerande inslag som funnits i den och som har verkat till de svartas nackdel. Ytterligare en del av boken handlar om (en hårdför) kriminalpolitik och de många (mass-)inspärrade svarta i fängelserna i USA. Antalet och andelen svarta, och totalt, i fängelse har ökat mycket sedan början av 70-talet.
På slutet handlar mycket om politik och Donald Trump, den första (de facto) vita presidenten vars valvinst kan ses som en motreaktion mot Obama, den första svarta presidenten.
Coates är författare och intresserad av skrivande och att förbättra sitt skrivande. Han tar upp det flera gånger och nämner sin utveckling som författare och relaterar till andra författare. Dessa delar kan vara intressanta, men skymmer annat i boken.
I texterna nämns amerikanska fall, personer, platser, inrättningar, händelser och annat. Ofta är det välskrivet. Men för en svensk kan det vara svårt att förstå vissa av dem, vad de är. Texterna ställer krav på en viss förförståelse, som den som inte är (svart) amerikan inte har.
Terminologin är delvis främmande för en svensk, exempelvis begreppet ras (vit, svart), vilket är vanligt i amerikansk politisk analys men inte i svensk.
Boken är väldigt nedslående i sin genomgång av diskriminering av svarta. Och över de, som författaren framhåller, rasistiska strukturer som ännu är starka och användbara i politik och samhällsliv.
Det är en känsla av uppgivenhet som breder ut sig vid läsningen av boken. Särskilt när nuläget med Donald Trump och hans politik, i grunden en vit identitetspolitik och dåligt maskerad rasism, har mobiliserat vita väljare i alla samhällsklasser till stöd för honom.
Coates tenderar dock att underskatta andra förklaringar till röstning (på Trump) än rasismdimensionen.
För de republikanska väljarna är emot abort, för att bära vapen, för hårda straff och dödstraff, för låga skatter och en rad annat. De röstar på det republikanska partiet och dess kandidat, även till presidentposten, trots en vulgär kandidat som Trump och hans eventuella rasistiska tendenser.
Boken ger en dålig, men nyttig, eftersmak. Tyvärr ser man sorgligt och dystert på USA, och läget för de svarta i det landet, efter läsningen.