Hyllkilometer har skrivits om Fredrik Reinfeldts framgångsrika omläggning av den moderata politiken och retoriken. För det gamla högerpartiet resulterade det i åtta år vid regeringsmakten, och nya väljargrupper i den moderata väljarbasen.
När Anna Kinberg Batra nu ser sig högerut efter nya väljare riskerar de väljare som förde partiet till framgång att förloras. Det är en riskfylld strategi för någon som säger sig vilja bli statsminister.
Målet? En grupp väljare som rör sig högerlandet mellan M och SD. Problemet för Kinberg Batras moderater är att den väljargruppen är förhållandevis liten.
Av de väljare som anger att de har SD som näst bästa parti sticker moderaterna ut. Där uppger ungefär tio procent av väljarna att SD är näst bäst, högre än hos något annat parti. Samtidigt uppger nära 42 procent av SD-väljarna att de har M som näst bästa parti.
Det är troligtvis dem som Kinberg Batra vill åt. Men det är en väljargrupp som SD slåss med näbbar och klor för att ha kvar, och som också KD visat starkt intresse för. När kakan ska delas på tre blir det inte annat än små munsbitar kvar.
Med den strategin riskerar man också stöta bort stora delar av de väljare som lade sin röst på partiet mellan 2006-2014, som lockades av Reinfeldts nya moderater.
Med Kinberg Batras väljartaktiserande riskerar dammluckorna att öppnas för SD. Tunga näringslivsorganisationer och konsultfirmor har under de senaste åren gett sverigedemokraterna flera propåer och uppvaktningar. Allt för att knuffa partiet i en mer ”näringslivsvänlig riktning”.
Man behöver inte vara kremlolog för att förstå att det handlar om att bereda väg för ett djupare samarbete, aktivt eller passivt, mellan allianspartierna och SD. I det nya politiska landskapet där blocken får allt svårare att samla majoriteter är reflexen hos stora delar av högern att normalisera ett passivt stöd av SD efter nästa val.
”Varför är samarbete bättre än konstant konflikt? Därför att ingen har rätt hela tiden, och en trasig klocka visar rätt två gånger om dagen”. Det är Bill Clintons ord från demokraternas partikonvent 2012. Den ger en fingervisning om en annan möjlighet än SD-samarbete och ständig konflikt: kompromisser och blocköverskridande samarbete. Men den vägen verkar vara stängd.
Så sent som i juni lämnade alliansen de blocköverskridande samtalen om bostadspolitiken - något som verkligen kan klassas som en ödesfråga för vårt samhälles sätt att fungera både ekonomiskt och socialt.
M:s riskfyllda spel med potentiella SD-väljare kan kosta dem en valseger 2018. För en socialdemokratisk ledarsida är det naturligtvis inget negativt, men effekterna av en vandring närmare SD och minskad vilja till kompromisser kan påverka det svenska politiska landskapet för all framtid.
Kinberg Batras spelar med mer än bara statsministerposten.