Hela Gotland ska leva, det är alla överens om. Trots det är den urgamla striden mellan staden och landet ständigt levande.
I stället för att försöka göra något konstruktivt av de fördelar som är vår kära ö har, är det istället för många som tar på sig offerkoftan. Som Ingrid Thunegard i krönikan här nedan. Jag har svårt att se den extremt mörka och överdrivna bild som Ingrid Thunegard beskriver.
Visst finns det utmaningar för oss som bor och vill leva på Gotland, men det långt ifrån alla serviceinrättningar som är nedlagda. Och de som är nedlagda sen lång tid tillbaka är i många fall inte efterfrågade. I lördagens GT kunde vi exempelvis läsa om Hans Klintbom som var en av de sista att födas på Slite BB. Hur många efterfrågar i dag ett BB i Slite?
Byggandet sker just nu till största delen i Visby, men våra politiker har gett Gotlandshem direktiv att bygga på landsbygden. Dessutom finns tankar på att villkora vissa markanvisningar i Visby med krav på byggande på landsbygden.
När det gäller Slite så känns det märkligt att Ingrid Thunegard ondgör sig över att Drömstugorna satts upp på mark som sen mer än 50 år varit campingplats. Drömstugorna som är en vidareutveckling av den semesterby som i min värld alltid funnit där.
Och att kommunen byggde ett reningsverk vid kusten 1972 kan väl inte heller anses som ett sätt att stoppa utvecklingen i Slite. Nog för att reningsverket rustades upp för ungefär tio år sedan för att klara nya abonnenter och nya miljökrav, men jag har svårt att se att det skulle varit bättre att flytta det helt med allt vad kostnader det skulle ha fört med sig.
Serviceutbudet i Slite har minskat betydligt sen jag växte upp där. Storgatans butiker lyser i dag mer med sin frånvaro. Jämfört med Hemse är det nästan tomt. Men det kan mer skyllas på internet, större utbud i exempelvis Visby och en otrogen kundkrets.
Resandet till stan var när jag var liten en stor händelse. Finkläder togs på de få gånger om året som vi åkte till Visby för att handla. I dag är en resa till stan mer vardag för våra barn och ungdomar. Något som de lokala handlarna märker av.
Många landsbygdsbutiker har fått slå igen genom åren. Om inte de som bor på orten gör sina inköp i affären hur ska de då kunna hålla öppet? När de som bor på orten verkligen ger sin affär sitt stöd så fungerar det. Se bara på livsmedelsaffärerna i Krampebro och När.
Nu stundar ett hårt och viktigt arbete för att hela Gotland ska kunna fortsätta leva. Serviceutredningen som i nuläget bara ger en bild av hur servicen på Gotland ser ut, ska nu ut och visas upp och samtalas runt. Då är det viktigt att alla som har åsikter tar sig tiden att ta del och ge förslag på hur de vill att servicen ska utvecklas.
När alla synpunkter samlats in ska ett förslag arbetas fram som i sin tur ska ut på remissrunda, innan de politiska besluten kommer att tas. Hur vill vi nu att servicen ska se ut framöver? Kommer Ingrid Thunegards domedagsprofetior besannas eller kan vi Gotlänningar gemensamt se till att hela Gotland kan leva i många, många år framöver?