Socialdemokraterne i Danmark lanserade för en tid sedan sin valparoll inför folketingsvalet i år: ”Det Danmark du känner till”. Socialdemokraterne centrerar sin valplattform kring hårdare krav på flyktingar och asylsökande. Partiets retorik låter som vilken sverigedemokrat som helst: i Danmark ska man anpassa sig, sluta gå på bidrag, göra lite nytta. Inte vara odansk. De danska sossarna verkar bry sig mindre om att alla påståenden är grundlösa, att arbetslösheten i det Danmark man regerar sjunker, och att man bara bekräftar vanföreställningar med sin valplattform.
De vädjar till de danska väljarna – enbart så här kan vi värna det Danmark vi känner igen, det Danmark vi växt upp med. Låter det bekant? Det är en så populistisk och innehållslös retorik att det inte går annat än att kanalisera sin inre Ernst-Hugo Järegård.
Att de danska socialdemokraterna väljer en så tydligt främlingsfientlig linje i sin valkampanj är sorgligt men inte förvånande. Det danska politiska klimatet har förgiftats av en effektiv normalisering av en rasistisk retorik. Alla danska partier, från Socialistisk Folkeparti på vänsterkanten till Venstre långt högerut, har på sitt sätt anammat den populistiska främlingsfientligheten av rädsla för Dansk Folkeparti och att förlora makt. Socialdemokraterne har valt den kortsiktigt enkla men långsiktigt katastrofala vägen.
Danmark är ett lysande exempel på vad som händer i ett land när etablerade partier inte orkar mota social oro och främlingsfientliga krafter: parlamentariskt kaos, polariserat samtalsklimat, och en politisk framtid målad i gråskala. Danmark är ett skyltfönster, från vilket andra nordiska länder kan lära sig en nyttig läxa.
Därför är det bra att statsminister Stefan Löfven, om än väldigt milt, har tagit avstånd från sin danska kollega. Men det räcker inte. Så länge svenska sossar dansar på de danska sossarnas kongressfester har budskapet inte nått fram. Ett politiskt parti som plockar billiga, rasistiska poäng på utsattas människors bekostnad behöver man faktiskt inte vara kompis med.
Helle Thorning-Schmidt och de danska socialdemokraterna verkar fast bestämda att fortsätta den dödsdans som partierna i det parlamentet sysslat med de senaste decennierna. Trots kritik från FN och flera internationella icke-statliga organ för sin inhumana flyktingpolitik, trampar Socialdemokraterne och Venstre tillsammans upp gamla spår. Det är beklagligt.
Socialdemokraterne har haft en golgata till mandatperiod. Ministrar har avgått, koalitioner har spruckit, de politiska kriserna har avlöst varandra i närmast fiktiv takt. En valförlust kan vara nära förestående - och i takt med att valdagen närmar sig ökar desperationen.
Det ligger i politiska partiers natur att söka makt och vilja behålla den. Helle Thorning-Schmidt vill fortsätta vara statsminister - även om det innebär att gå till val på platt, främlingsfientligt trams som strider mot allt vad socialdemokrati heter. Någon borde berätta för Socialdemokraterne att det är betydligt värre att förlora sin själ än att förlora makten.
”Det Danmark du känner till”. Ja, sorgligt nog.