Aftonbladets artikelserie under namnet ”Inte ensam” beskriver en skrämmande verklighet för kvinnor i dagens Sverige. En verklighet som för många består av mer eller mindre systematiska sexuella trakasserier.
I en undersökning som Aftonbladet låtit göra säger nästan hälften av de tillfrågade kvinnorna att de blivit utsatta för sexuella trakasserier. Nästan varannan kvinna har blivit utsatt för sexuella trakasserier! Om du är man och har en syster så säger statistiken att du har en kvinna i din familj som blivit utsatt för sexuella trakasserier. Antingen din syster eller din mor.
En av berättelse jag läst om detta ger en bild jag känner igen. En bild som visar var problemet sitter. Berättelsen handlar om en tjej i femte klass som tillsammans med sina tjejkamrater blir utsatta för mobbing och sexuella trakasserier.
Deras byxor har dragits ner och de har blivit kallade både det ena och det andra inklusive horor. I femte klass! Detta har skett utan att skolans vuxna reagerat. Men när tjejen väljer att värja sig mot trakasserierna vaknar skolan. Genast blir det möten med tjejens föräldrar för att hon blivit för bråkig.
Barnen får lära sig att det är ok för killar att kalla tjejer för könsord, dra ner deras byxor och tafsa på deras kroppar. Men de får också lära sig att tjejer inte skall bjuda motstånd eller försöka få pojkarna att låta bli, för pojkar är pojkar.
Den patriarkal norm som gäller måste brytas. Jämlikhet mellan könen måste gälla även nolltolerans mot mobbing och trakasserier. Killar måste få lära sig hur de får bete sig, och tjejer måste få lära sig att det är rätt att säga ifrån.
Ett nej skall vara ett nej. Om det lärs ut redan i skolan så blir en samtyckeslag onödig. Respekten för varandra måste genomsyra vårat utbildningssystem. Utbildning om könsmaktsordningen måste införas i skolplanen.
För om insikten av hur könsmaktsordningen påverkar våra vardagsstrukturer och om respekten för varje människas olikheter inte lärs ut tidigt finns risken att beteendet sitter i och eskalerar. Varje år dör nära ett tjugotal kvinnor av våld från närstående. Oftast har våldet pågått under längre tid innan det blir dödligt.
Beteendet som vi lär oss under vår uppväxt sitter i och gör att kvinnor i alldeles för låg utsträckning väljer att anmäla i tid. Samtidigt är strukturerna i samhället väldigt förlåtande mot männen och kvinnornas berättelser tas inte på allvar av polis och sociala myndigheter. Om männens våldstendenser kunnat minskas under skoltiden är jag mer tveksam till, men den förlåtande strukturen har nog inte minskat deras våldstendenser.
Då jag själv en gång i tiden var en pojke under uppväxt kan jag känna igen mig från min skolgång. Det är inte lätt att utan bra förebilder veta hur man beter sig när man i tonåren skall försöka upptäcka detta med kärlek, sex och samlevnad. Ett ämne som dessutom är så tabubelagt.
Alla behöver vi vägledning i livet, men också att få möjlighet att förstå hur saker hänger ihop så att vi lättare kan förändra våra beteenden till det bättre.