Med ett politiskt läge där bägge de statsbärande partierna blev mer och mer ifrågasatta startade Emmanuel Macron rörelsen En marche (På väg).
Rörelsen, som utvecklats till partiet La République en marche, har blivit en enorm politisk succé. Först vinner Macron presidentvalet och nu verkar hans parti La République en marche få en förkrossande stor majoritet i parlamentet. Tänk då att partiet bildades så sent som i april förra året.
Samtidigt har de tidigare statsbärande partierna har rasat ihop som korthus. Utifrån de först prognoserna från det franska parlamentsvalet har det traditionella högerpartiet, Republikanerna halverat sina mandat. Ännu sämre har Socialistpartiet gått. Partiet som var regeringspartiet tills för någon vecka sedan minskar enligt de första prognoserna från 280 mandat till 20!
Nu är detta dels prognoser och dels den första valomgången. Precis som i det franska presidentvalet ska mandaten fördelas till den kandidat som får mer än 50 procent av de avlagda rösterna. Men utifrån tidigare erfarenheter är prognoserna tillräckligt tillförlitliga för att de ska tas på allvar.
Hur har då det här varit möjligt? Helt klart har det funnits ett stort misstroende mot de etablerade partierna. Republikanerna och Socialistpartiet har omväxlande haft makten, men inget av dem har lyckats lösa Frankrikes utmaningar. Här har Macron lyckats fylla tomrummet och gett hopp till frankrikes medborgare. Ett hopp om att det finns andra lösningar än de som högerpopulistiska och nationalistiska partier förespråkar.
Skulle en liknande rörelse kunna bli framgångsrik i Sverige? Kanske, skulle jag svara på den frågan. Precis som i Frankrike finns en misstro mot de etablerade partierna och ett högerpopulistisk och nationalistiskt parti med relativt stort stöd.
Reinfeldts nya moderater lyckades vinna många av de väljare som börjat förlorat hoppet, men Reinfeldt lyckades inte heller leverera det som väljarna förväntade sig och förlorade regeringsmakten.
Nu har vi en regering som levererar, men som inte lyckas nå ut med allt de gjort. Stefan Löfven (S) håller Socialdemokraterna på samma nivå som vid valet, vilket i sig är bra.
Men han lyckas ännu inte fullt ut med att ge en bild av en ljusnande framtid. Missnöjda väljare och de som gått på de högerpopulistiskas enkla, men ogenomförbara, lösningar har lämnat både Socialdemokraterna och borgerliga partier.
Så visst finns det utrymmer för en svensk En marche. Om de etablerade partierna fortsätter att inte kan ge väljarna den framtidsbild de vill ha och om en socialdemokratisk eller socialliberal lysande stjärna dyker upp på den politiska himlen med ett fräscht och nytt parti skulle det också kunna bli succé.
För det vi har sett i både Storbritannien och Frankrike är att högerpopulism och nationalism bara är intressant för väljarna när alternativen saknas. Men både Corbyn och Macron har visat att det finns alternativ och då sluter väljarna upp.
Nu är det upp till de etablerade partierna att leverera. Annars riskerar de att tappa ännu mer missnöjesröster till SD och vi att få ett ännu värre läge efter valet 2018. För en svensk Macron eller ett svenskt En marche är inte möjligt förrän tidigast till valet 2022.