Bostadsbyggande är en ömtålig balansgång. Å ena sidan krävs snabb nybyggnation för att dämpa bostadsbristen. Å andra sidan riskerar man att bygga för mycket, för snabbt, och på fel plats.
Tidigare uppskattade Boverket att det behövs drygt 710 000 nya bostäder till 2025. Nu skriver man ner prognosen till 600 000 - men strax över hälften av bostäderna behövs innan 2020. Så även om prognosen är lite mildare är uppgiften enorm. Bostadsbristen är, och kommer fortsättningsvis att vara, ett stort problem även om bostadsbyggandet har ökat de senaste åren. När trångboddheten ökar och bostadsköerna växer måste vi ha en kraftfull statlig bostadspolitik.
Men det är som sagt en balansgång. Tidigare i veckan varnade SKL för att det snabba bostadsbyggandet kan kompliceras av att det sker på fel platser och i för stor omfattning.
- Det kan finnas risker eftersom man bygger bostäder på orter där folk inte vill stanna kvar i längden så att man om fem-tio år får en överetablering av bostäder, säger Annika Wallenskoog, chefsekonom på Sveriges kommuner och landsting, SKL. Det finns all anledning att ta Wallenskoogs varning på allvar. Bostadsbyggandet måste vara långsiktigt.
Så, vad kan göras för att öka bostadsbyggandet på ett hållbart sätt?
Lätta på strandskyddet, menade Jesper Skalberg Karlsson och Sten Bergheden, båda moderata riksdagsledamöter, i en insändare i GT häromveckan. En framkomlig väg vore istället att se över dispensmöjligheterna i de omfattande regelverk som omfattar byggandet i dag. Sverige har, på goda grunder, höga krav på var och hur bostäder byggs. Men många av reglerna författades i en tid där tillgången på bostäder var god och nära överskott. Det borde vara möjligt att under rådande omständigheter öka möjligheterna att ge dispenser, för att när vi är i en situation med balans eller överskott på bostadsmarknaden kunna minska dispenserna.
Den grundläggande insikten är att vi måste betrakta bostadsfrågan som ett gemensamt åtagande igen. Det allmännas skyldighet att trygga rätten till bostad står inskrivet i regeringsformen.Framförallt borde allmännyttan användas betydligt mer än vad den gör idag. Bostadsförsörjningen är i grunden ett gemensamt ansvar, och det vilar på kommunerna och deras bostadsföretag. Och eftersom att behovet på mindre och billigare bostäder är som störst behövs mer genomgripande reformer än att enbart lätta på strandskyddet. Bostadsbyggandet behöver också vara riktat till de grupper som i dag står längst ifrån bostadsmarknaden - unga, nyanlända, och de socioekonomiskt utsatta.
Förra året byggdes 46 000 bostäder i Sverige. Det är en rejäl ökning sedan tidigare, men fortfarande mindre än vad som krävs för att vi ska kunna bygga bort bostadsbristen. När vi stod inför en liknande bostadsbrist, under förra seklet, byggdes hela städer och stadsdelar upp från grunden. Den typen av visionär bostadspolitik behövs i Sverige igen.