Jag hade tänkt använda denna min sista ledartext till att hylla Sverige som det förmodligen bästa landet i världen att vara föräldraledig i, men också att vara barn i. Den tanken får dock ge vika för något som jag som socialdemokrat finner så oerhört stötande.
Jimmie Åkesson (SD) pratar ofta om folkhemmet, och nyligen också om nationalismens roll i folkhemmet. Folkhemmet som begrepp är (förhoppningsvis) för alltid förknippat med Per Albin Hansson.
Och folkhemsbygget med de otroliga arbetsinsatser generationer före mig gjorde, för att vi som lever idag ska kunna ha det mer än drägligt, oavsett vilka vi är, oavsett varifrån vi kommer.
För det är ju just det som är det fina med folkhemsbygget och med Per Albin Hanssons vision, att folkhemmet inte känner några kelgrisar eller styvbarn.
Precis som bland andra Ann-Marie Lindgren på Arbetarrörelsens tankesmedja konstaterat, blir det så knepigt när Sverigedemokraterna, SD, fantiserar om folkhemmet. Men vill göra just det Per Albin Hansson och socialdemokratin arbetat så hårt för att bli av med - uppdelning i vi och dom.
Folkhemmet är inget folkhem om det bygger på att skilja ut vilka som är ”riktiga” svenskar och inte. Folkhemmet hade aldrig - aldrig - blivit vad det blev om Sverige hade utestängt människor på basen av var de var födda eller vilken gud de tillbad.
Sverige av idag , men kanske ännu mer Sverige av igår - det Sverige SD längtar tillbaka till - byggdes av arbetare från alla världens länder som slet sida vid sida.
Ironiskt, men framför allt sorgligt att begrunda sett till hur argumentationen går. Vilken roll skulle nationalismen rimligtvis ha i folkhemmet?
Det Sverige som SD fantiserar om, är ett helt annat Sverige än det vi lever i idag. Ett Sverige där journalister inte är fria att granska makten på det vis som sker idag. Ett Sverige där många av våra kollegor och vänner inte får stanna kvar, utan ska ’återvandra’, trots att de kanske till och med är födda i Sverige.
Ett Sverige där kvinnors möjligheter att bestämma över sina liv kraftigt begränsas och allas vår rätt att leva med vem vi vill blir beskuren. Låter det lockande? Låter det som att det har något alls att göra med det folkhem Per Albin Hansson talade om? Knappast.
Sverige kan inte backa in i framtiden. Vi behöver mer mångfald, inte mindre. Vi behöver mer utbyte med andra delar av världen, inte mindre. Vi behöver mer frihet att forma våra liv, inte mindre.
I en tid när somliga famlar efter både ficklampa och kompass, får lösningen aldrig vara att förfalla till enfald och isolering. Svaret måste alltid vara: tillsammans. Folkhemmet kan aldrig bygga på nationalism, på att skilja ut kelgrisar utifrån etnicitet.
När SD talar om att föra in nationalism i folkhemmet, gör man våld på historien. Men också på alla svenskar och invandrare som gemensamt byggt upp det enastående land så många av oss får kalla vårt hem.
Att göra våld på etablerade begrepp genom att fylla dem med nytt innehåll är en beprövad, populistisk metod.
Det är upp till oss som tror på ett bättre samhälle, utan kelgrisar och styvbarn, att värna både historia, nutid och framtid från destruktiva krafter vars enda resultat är allt det otyg som folkhemsbygget skulle driva på flykten.