Om någon sagt i januari 2012 att socialdemokraterna bara två år senare skulle vinna ett val och bilda regering - då hade många skrattat. Partiet var sargat efter valförlusten 2006 och 2010, partiledarskifte, och Håkan Juholts golgata. Socialdemokraterna kraschade i opinionen, trots att väljarnas stöd för en socialdemokratisk politik sällan varit så starkt.
Och sedan: Stefan Löfven. Partiet stabiliseras, återtar regeringsmakten. Men man har fortfarande inte tagit tag i den långvariga kris som alla socialdemokratiska partier går igenom: vilsenheten i den nya politiken.
Den socialdemokratiska väljarkåren blir allt äldre, och inflödet av unga allt mindre. Och det finns ett ödesmättat dilemma i att ha en väljarkår som blir allt äldre - efterhand finns den inte mer.
En majoritet av s-väljarna är över 50 år, och en tredjedel är pensionärer. Det är i sig inte ett problem, men dilemmat uppstår när inflödet av unga väljare blir allt mindre. 1988 var andelen väljare i åldersgruppen 18-29 hela 56 procent - 2014 ligger den siffran på 31.
Och i all sin komplexitet ser vi kanske socialdemokratins kris under 2000-talet svart på vitt i de siffrorna. Partiet står starkt i de grupper som var med under bygget av välfärdsstaten, men misslyckas med att tilltala unga väljare idag i lika stor utsträckning. S är största parti bland de unga, men inte tillräckligt stort för att kompensera för tappet av de äldre väljarna.
I tider när rasistiska partier som SD ökar sitt väljarstöd måste S vinna de ungas förtroende - särskilt de unga i bruksorterna och förorterna. De, vars välfärd och trygghet slagits ut.
Problemet är inte enbart ett svenskt sådant. Socialdemokratiska partier över hela Europa famlar efter ett svar på frågan vad socialdemokratin har för roll i 2000-talets politiska landskap.
De italienska socialdemokraterna, vitaliserade av partiledaren Matteo Renzi, verkar ha börjat formulera ett.
Renzis socialdemokrater har med en ambitiös agenda börjat förändra ett av Europas mest stelbenta och snåriga länder. Målet är en reform i månaden för att kunna vända Italiens ekonomiska och sociala kris. Lyckas dem? Det återstår att se.
Men Renzis socialdemokrater fick 41 procent av rösterna i senaste EU-valet - inget italienskt parti har fått så högt väljarstöd i något val sedan 1946.
Kanske borde Löfven och hans team åka på en studieresa till Italien?
Socialdemokraterna brottas i dagsläget med usla opinionssiffror. Valet 2014 blev en besvikelse - målet på 35 procent ligger partiet långt ifrån. Krisen i den svenska socialdemokratin började och slutade inte med Håkan Juholt, det var blott ett symptom. Socialdemokraterna behöver ett politiskt projekt, en vision, som besvarar frågan: vilken roll har ett socialdemokratiskt parti på 2020-talet?
Sverige och Europa är i starkt behov av socialdemokratisk politik efter en decennielång högermardröm. Socialdemokraterna måste helt enkelt arbeta sig igenom den här surdegen.