Jag missade inledningen av statsminister Stefan Löfvens sommartal i Kristinehamn i Värmland. Jag hittade inte i tid en sändning. Kanske vittnar det om en klyfta i teknisk kunskap. Eller så var det bara mitt misstag.
I Löfvens tal var klyftan mellan land och stad central. Också ekonomiska klyftor nämndes.
Att apotek trängs i storstäderna, men är sällsynta i glesare bebodda delar av landet, var ett exempel på skillnad mellan stad och land som Löfven nämnde.
Löfvens utspel handlade om att kommuner och landsting (regioner kallas många) ska få mer pengar. Det visar sig vara en omfördelning, från storstadsområden till merparten av övriga landet. Det handlar om 1,8 miljarder kronor mer för kommuner och landsting, varav 800 miljoner kronor mer för landsting, från 1 januari 2020.
Löfven tar Värmland (kommuner och landsting) som exempel och där innebär förslaget 250 miljoner kronor mer, nästan en tiondel av ökningen. För Region Gotland skulle ökningen bli omkring 86 miljoner kronor, enligt Dagens Nyheter 8/2.
Även om det är bra att de glesare bebodda kommunerna och regionerna får mer i utjämningssystemet, för de pengarna behövs i den offentliga välfärden, är det onödigt att ställa landsdelar mot varandra. Det finns stora behov i välfärden också i storstadsregioner.
Det hade varit bättre att införa eller höja någon statlig skatt för att ge mer resurser till glesbebodda kommuner. Med det lagda förslaget späs fördomar om att det är i storstäder som resurser skapas och landet utanför dem är ekonomiskt svaga och i behov av stöd.
Löfven säger i talet att nu genomför vi vår politik. Men det stämmer tyvärr inte. För nu genomförs januariavtalets politik. Den är i bästa fall till hälften socialdemokratisk. Den andra hälften är Centerpartiets, Liberalernas och Miljöpartiets.
Och Löfven talade om att de som är i arbetslivet behöver fler kollegor. Det handlade om vårdsektorn. När Löfven ställde det mot direktörer i vårdbolag ska man veta att Löfven regerar på ett avtal med Centerpartiet, och Liberalerna, som värnar om vårdbolagsdirektörers intressen.
Sverige har nu i årtionden haft utveckling med skattesänkningar och privatiseringar av verksamheter som förr var i offentlig regi. De klyftor Löfven vill minska, mellan stad och land och olika inkomst- och samhällsgrupper, går inte att genomföra. I alla fall inte i dagens riksdag och de närmaste tre åren, då Löfven och S ska regera med januariavtalet som grund.
Exempelvis skattehöjningar för de som tjänar mycket, är rika eller äger sådant som är värdefullt, som fastigheter, är inte aktuellt att genomföra med januariavtalet.
Löfven kom i slutet in på klimatförändringarnas utmaningar och kärnvapenhot. Det är viktiga ämnen. Men de frågorna gav hans tal ett spretigt intryck, nästan som ett sidospår. Detta eftersom skillnader mellan stad och land och att bygga Sverige med offentliga välfärden starkt var det centrala budskapet.
Löfvens och Socialdemokraternas verklighet är att de gör så gott de kan för att hålla ekonomiska och sociala klyftor, som blivit stora i Sverige mellan landsdelar och olika befolkningsgrupper, så att de är oförändrade eller ökar så lite som möjligt.