I januari landade ett nästan 300 sidor långa betänkandet med en duns på regeringens bord. Den parlamentariska landsbygdskommittén hade värkt fram en sammanhållen politik för landsbygdens utveckling under närmare två års tid, och sett till ämnets bredd får väl 300 sidor sägas vara tämligen koncist. I betänkandet finns idel sprängstoff. 10 000 statliga jobb ska lokaliseras till landsbygden och mer av statens näringslivsstöd ska riktas över hela landet. Bland annat.
Och den grupp av riksdagsledamöter som utgjorde kommittén var – hör och häpna – överrens.
Först var de det, i alla fall. Sedan visade det sig att Moderaternas och Liberalernas inställning till bland annat förslaget om att utlokalisera 10 000 tjänster till landsbygden var minst sagt ljummen. Det är i högsta grad ett problem att den statliga servicen utarmas i landsbygden. Det handlar dels om att statliga myndigheters lokala kontor läggs ner, dels om att många myndigheter koncentreras till storstäderna.
Gotland har en alldeles särskild historia av myndighetslokaliseringar. När Försvarsmakten, efter beslut av regeringen Persson (S), avvecklade sin verksamhet på ön stod Gotland inför en potentiell arbetsmarknadskatastrof. Många gotlänningar riskerade att stå utan arbetstillfällen, med allt vad det innebär i följdeffekter för samhället. Många familjer såg stora delar av sin försörjning hotad, lokaler riskerade stå tomma, och kostnaderna för kommunen kunde bli stora. Då beslutade regeringen att Riksantikvarieämbetet skulle omlokalisera sin verksamhet till Gotland. Protesterna var vilda. Stockholmsbänken i Sveriges riksdag ställde interpellationer till kulturminister Leif Pagrotsky och var – minst sagt – rasande.
– Stockholm börjar bli en mjölkkossa för regeringen, men mjölken sinar, dundrade Björn Hamilton (M).
Personalen på myndigheten var också oroliga och upprörda. Vad skulle en flytt innebära? Det var, milt uttryckt, ett inte helt enkelt projekt. Men det roddes i hamn. Och så här i efterhand kan man väl drista sig till att säga att det var lyckosamt.
Men det var inte utan betydande insatser av lokalsamhället. Det dåvarande kommunalrådet Jan Lundgren (S) gjorde sin ambition tydlig i en intervju med GT i januari 2005:
– Ingen ska kunna säga att det var knöligt att komma till Gotland.
Att lokalisera statliga myndigheter i hela landet är viktigt. Dels för att det krävs olika typer av arbetstillfällen över hela landet, dels för att det är viktigt att markera vikten av att staten är representerad i alla landsändar. Men även denna gång är utlokaliseringarna inte utan diskussion, och det finns onekligen ett antal frågetecken som behöver rätas ut. ST-facket har lyft ett antal intressanta synpunkter på landsbygdskommitténs förslag. Exempelvis vill man se en utveckling av de befintliga statliga arbetsplatserna. Nyanställningar på, förslagsvis, Arbetsförmedlingen kan fördelas jämnt över landet. Dessutom ser man gärna att nybildade myndigheter förläggs utanför storstäderna, snarare än att flytta befintliga myndigheter. Det är en rimlig invändning. En målsättning borde vara att alla nya myndigheter som bildas, och det gör det ju för jämnan, ska etableras utanför storstäderna.
I grund och botten handlar det om att Sverige ska vara större än Stockholm. Det minsta vi kan begära av det gemensamma är att leva efter den devisen.