Först ut var Moderaterna som mer eller mindre sade upp alla bekantskap med Reinfeldts politik. Sen kom Kristdemokraterna och ville ändra straffskatten för pensionärer de själva varit med att införa.
Både Moderaterna och Liberalerna har insett att deras sätt att driva Arbetsförmedlingen inte funkar och vill på grund av det nu lägga ner AF helt.
I helgen kom ett liknande utspel från Centerpartiet. Annie Lööf sa i sitt tal på partiets kommundagar att fastighetsskatten för fastigheter på landsbygden som står tomma ska tas bort.
Tanken är god och meningen med skattebefrielsen är att någon ska ta chansen att starta upp en verksamhet i den öde fastigheten och på så sätt får man fler verksamheter på landsbygden. Men det som är intressant är att fastighetsskatten redan är avskaffad för färdigbyggda fastigheter.
Det beslutade Centerpartiet tillsammans med sina borgerliga kompanjoner redan 2007 och skatten ersattes från och med 2008 med en kommunal fastighetsavgift. Det är nu troligen den kommunala fastighetsavgiften som Annie Lööf menar.
En fastighetsavgift som när den genomfördes ökade kostnaderna för fastighetsägare i områden med låga fastighetsvärden. Just de fastigheter som Centerpartiet nu vill skattebefria då kostnaderna är för höga. Sent ska syndaren vakna.
I helgen blev det också stora rubriker om att antalet långtidssjukskrivna ökat lavinartat sen stupstocken i sjukförsäkringen togs bort. Det scenariot var väntat. Om man går från att förbjuda långtidssjuka genom att tvinga sjuka till arbetsförmedlingen innan de når gränsen för långtidssjukdom, till att tillåta dem som är sjuka att få vara sjuka oavsett hur länge de är sjuka så blir följden fler långtidssjuka. Att nu antalet långtidssjuka snart är uppe på samma nivå som innan människor förbjöds att vara långtidssjuka är bara bevis för att sjuka inte blir friskare för att de blir av med sjukpenningen och tvingas till Arbetsförmedlingen eller att leva på vänner och bekanta.
Visst behöver vi ta bättre hand om de som är sjuka, men då ska resurserna satsas på sjukvården och rehabilitering, inte på att göra sjuka fattiga och otrygga.
Nya partier eller partier som växer mycket från ett val till ett annat har en tendens att dra till sig förtroendevalda som inte håller måttet. Vi som minns ett relativt nystartat Miljöparti kommer också ihåg att det fanns en del förtroendevalda som inte höll måttet. Moderaterna hade stora problem med bland annat regeringsbildandet efter rekordvalet 2006. I dag ser det betydligt bättre ut för de bägge partierna. Utbildning, ansvar och erfarenhet av politiskt arbete har gett resultat, vilket vi ser i de flesta etablerade partierna i dag.
Utan någon som helst jämförelse med vad de förtroendevalda som inte höll måttet inom MP och M gjorde, ser vi nu hur SD har liknande problem. Enskilda förtroendevalda som inte håller måttet. Jag har svårt att ge mig på partiet för vad deras lokala företrädare begår för misstag, speciellt i ett parti med växtvärk.
SD:s eget partiprogram ger tillräckligt med information och borde föras fram mer i ljuset, för de felsteg som deras lokala företrädare gör, kan lätt viftas bort, men det som står i partiprogrammet kan de aldrig komma undan.