I veckan började SVT sända sitt dokumentärepos “Ordförande Persson” i repris. Dokumentären, som Erik Fichtelius är upphovsman till, följer statsministern från hans tillträde 1996 till hans avgång tio år senare. Det är som ett vykort från en annan tid. Tidigt i serien får vi följa Persson till Polen på statsbesök, och han talar varmt om den utvidgning mot öst som kommer att vara avgörande för EU:s framtid. Det var den. Integreringen mellan Öst- och Västeuropa i unionen är en historisk bedrift.
20 år senare går utvecklingen åt fel håll.
Drygt tiotusen gick ut i demonstration på Warszawas gator i söndags. ”Fria domstolar, fria människor”, stod det på ett av de hemgjorda plakaten. Allt i protest mot ett lagförslag av den sittande regeringen och regeringspartiet Lag och Rättvisa. I korthet skulle förslaget innebära att parlamentet får utökad makt att utnämna domare, och att samtliga domare i högsta domstolen som inte utnämnts av den nuvarande justitieministern får foten. Ett allvarligt angrepp på demokrati och maktdelning – men inte det första på senare tid i Polen. Förra året började Lag och Rättvisa undergräva den fria pressen och statstelevisionen. Samtidigt tog man ytterligare kontroll över den instans som avgör huruvida lagförslag är förenliga med konstitutionen eller inte. Viktiga demokratiska funktioner har blivit lydorgan till Lag och Rättvisas partiapparat.
Det här är ett kliv närmare den auktoritära avgrunden. Och det sker mitt i Europa, i ett av den Europeiska Unionens största medlemsländer.
EU måste tydligare markera att det här är ett helt oacceptabelt beteende, och att det är oförenligt med grundvärderingarna i samarbetet. Det finns mekanismer att använda för att markera mot medlemsländer som agerar i strid med demokratiska värden. Så listiga var man i författandet av EU:s gemensamma fördrag, att man insåg att demokratin var bräcklig.
Artikel sju, som slogs fast i Amsterdamfördraget, ger EU möjlighet att utfärda skarpa varningar mot ett medlemsland som bryter mot den demokratiska ordningen. Skulle landet inte hörsamma detta, finns ytterligare en funktion i artikeln som gör det möjligt att frånta det aktuella medlemslandet sin rösträtt i EU-sammanhang. Artikeln har, av förklarliga skäl, aldrig använts, och kommer troligtvis inte heller användas mot Polen. Men en skarp varning vore på sin plats.
Flatheten hos många av de andra EU-länderna är genant. Ett uttalande från britterna lät meddela att alla länder har rätt att ”fullfölja sin egen demokratiska agenda”. Demokratiska? Lag och Rättvisa är på god väg att smula sönder det oberoende rättsväsendet och sin konstitution. Då duger inga axelryckningar eller luddiga halvmesyrer om att var man får reda sig själv. Det polska folket, som nu demonstrerar för sin demokratis överlevnad, måste få stöd och uppbackning.
På onsdag träffas EU-kommissionen för sammanträde. Då står Polens demokratiska utveckling på agendan. Det minsta vi kan hoppas på är ett tydligt ställningstagande.
Om EU-samarbetet inte ska stå för någonting – då kommer det att falla för allting.