Förr var nämndeman en hederstitel som hamnade på gravstenen. Expressen presenterade tidigare i våras resultatet av en undersökning som visade att ett antal sverigedemokratiska nämndemän gett uttryck för rent rasistiska åsikter på nätet. Domstolsverket tar numera hjälp av belastningsregistret för att kontrollera blivande nämndemän. Den ändringen kom till efter kritik mot att misstänkta brottslingar mötte dömda brottslingar som domare. När Aftonbladet för några år sedan granskade den saken fick 25 nämndemän fick lämna sina uppdrag.
Och nu har doktoranden Linna Martén kommit fram till att den politiska sammansättningen i migrationsdomstolarna påverkar utfallet. Hon menar att färre får stanna i Sverige när sverigedemokrater tjänstgör och att motsatsen gäller när Miljöpartiets, Vänsterns och Kristdemokraternas nämndemän är med och beslutar.
Eftersom ”bilden av nämndemannasystemet i media till stor del formas av dess kritiker”, som domstolsverket skrev i en rapport tidigare i år, hoppar jag gärna in i debatten. Jag har alltid stått upp för systemet med lekmannadomare. Genom många års kontakt med politiskt aktiva och ett par perioder som nämndeman i tingsrätten har jag träffat åtskilliga nämndemän som tar sitt uppdrag på största allvar. De överväger och resonerar och tar till sig den juridiska sakkunskapen från de professionella domare som alltid leder överläggningarna inför avgörandena.
Jag har i ärlighetens namn tvekat. Hur ska vi kunna hantera ett parti som trots påstådd nolltolerans inte klarar att hålla rasistiska uppfattningar stången? Hur ska vi förhindra att olämpliga personer utses? De dömda nämndemännen som fick lämna sina uppdrag kom från flera partier.
En del menar att nämndemännen borde utses bland alla efter ett slumpsystem. Med ett sådant system skulle vi riskera att få rasister, homofober, religiösa fanatiker och så vidare i domstolarna utan att ha någon som helst aning om vilka de är. Med partibeteckning vet vi åtminstone en del om vilka värderingar som vi kan vänta.
Vi har de partier väljarna valt, då får vi se till att hantera situationen. Och vi får aldrig rädas att bemöta de rasistiska åsikterna. Det gör det än viktigare att vi utser nämndemän som klarar det. Att SD inte kan hålla rent gör ansvaret desto större för övriga partier. Ingen har mer än en röst och alla domar föregås av överläggning.
Från och med i år utses nämndemän skilt från de stora valtillfällena när alla ledamöter i styrelse och nämnder ska utses efter ett val. Genom den ändringen kan partiernas arbete med att finna lämpliga personer till nämndemannauppdrag få den tid och uppmärksamhet det förtjänar. Moderna valberedningar har vana att ställa upp kravprofiler och väga meriter men har samtidigt ett pussel att lägga där de givna bitarna inte alltid bildar ett perfekt mönster.
Riksdag och regering har genomfört ändringar som de ovan nämnda för att få en bra nämndemannakår. Nu är det partiernas sak att göra sin läxa. Varför vänta till december och andra val? Ta uppdraget på allvar, börja nomineringsprocessen nu! Låt intresserade anmäla intresse. Ge valberedningarna rejält med tid och ställ kraven högt. Lägg inte pussel med uppdragen, en nämndemannapost får aldrig bli något för de som blev över eller den som behöver plåster på såren.