I dag måndagen den 24/9 får vi veta vem som blir riksdagens talman. Sedan valdagen har det pågått ett spel om vem som ska få tillträda på denna fina post.
Det finns ingen princip gällande vem som ska vara talman. Partierna har haft sina egna olika linjer och en del av dem har ändrat sig över tid. S har drivit att talmannen bör komma från det största partiet. Sedan det blev en kammare i riksdagen 1970 var det också så efter de första två valen, när det block som S tillhörde hade hälften av mandaten eller mer.
När de borgerliga partierna fick majoritet i riksdagen 1976 tog inte deras ledare, Thorbjörn Fälldin (C), strid om talmannen utan lät den som satt på posten, Henry Allard (S), få sitta kvar. Men efter valet 1979 tog de borgerliga partierna strid om talmansposten. De nominerade en moderat, Allan Hernelius. Mot honom ställde S, med stöd av Vänsterpartiet (VPK), Ingemund Bengtsson (S). Den senare valdes med några rösters övervikt i den slutna omröstningen. Det skedde trots att de borgerliga partierna hade ett mandat mer än S och VPK.
Efter valen 1982, 1985 och 1988 blev en socialdemokrat talman. De två första årtalen omval av Bengtsson och den senare gången valdes Thage G Peterson (S).Efter valet 1991 hade Thage G Peterson velat sitta kvar som talman. Men de borgerliga partierna nominerade en kandidat, likt 1979: Ingegerd Troedsson (M).
De borgerliga partierna hade sin linje sedan 1979 att talmannen ska komma från det största partiet i det största blocket. Det (högerpopulistiska) partiet Ny Demokrati var splittrat hur det skulle rösta i talmansomröstningen. Av de två ledande företrädarna kunde Bert Karlsson tänka sig Peterson. Men Ian Wachtmeister gjorde som Moderaterna ville och förmådde sitt parti att rösta på Troedsson. Hon blev då talman.
Efter valet 1994 blev det en återgång till att posten som talman gick till största partiet, S. Det råkade då vara det största partiet i det största blocket efter valen 1994, 1998 och 2002. Det blev Birgitta Dahl (S) efter de två först nämnda valen och Björn von Sydow (S) efter det sist nämnda.
2006 fick de borgerliga partierna majoritet i riksdagen och drev sin linje från 1979 och 1991, att största partiet i största blocket ska få talmansposten. Så blev det, med Per Westerberg (M).
Så till dagens, turbulenta, läge. S har efter valet föreslagit de borgerliga partierna att ha överläggningar om talman.
Några allianspartier avvisade det (tisdag 18/9). De håller fast vid det allianspartierna meddelade i somras, att de avser ha en egen gemensam talmanskandidat. C höll öppet för förhandling, i några dagar.
Allianspartierna har övergivit sin princip om att talmannen ska komma från största partiet från största blocket (deras block är ju mindre än det rödgröna eftersom det fått 143 mandat mot de senares 144). Den principen övergav de i somras, då de inte visste hur stort deras block skulle bli. De borgerliga partierna vill nu ha talman från sitt block, även om det inte är störst.
Om allianspartierna driver det, låter de, liksom 1991, ett parti som inte hör till det S-ledda eller det borgerliga blocket avgöra vem som ska bli talman av kandidaterna från alliansen respektive S. Det partiet är Sverigedemokraterna. Det vore dåligt.