Systembolagets vara eller icke vara väcker starka känslor hos många. Så även hos mig. Frågan om gårdsförsäljning har åter seglat upp på agendan, väckt av bland andra Moderaterna, som ser en chans att kasta av sig oket av tidigare överenskommelser i den alltmer löst sammansatta Alliansen.
Man försöker också förenkla och förminska frågan, få den att handla om att en enskild gård ska få lov att sälja någon enstaka flaska av egenproducerad dryck. De som är emot den typen av försäljning utmålas som företagar- och landsbygdsfientliga.
Om frågan ändå vore så enkel. Om frågan ändå hade kunnat avgränsas på det viset. Som så många andra frågor är dock det svenska alkoholmonopolet komplext, och både skört och starkt på samma gång. Skört då de svenska särvillkoren för alkoholmonopolet inte lämnar utrymme för tolkning; skulle gårdsförsäljning tillåtas, luckras grunden upp för alkoholmonopolet och särvillkoren är ett minne blott.
Starkt eftersom det bärande skälet för det svenska alkoholmonopolet och dito särvillkor bottnar i folkhälsoskäl – en hänsyn som tjänat den svenska folkhälsan väl och också vunnit gehör i EU.
När somliga debattörer ändå är i farten och kritiserar alkoholmonopolet, passar man också på att ge en känga till det informationsarbete/”reklam” som Systembolaget ägnar sig åt – tugget går ungefär: ”varför ska man göra reklam när man är ensam på marknaden?”. En i mitt tycke märklig reaktion.
I dag översköljs vi av information, både kring vad som sker inom riket och utom. Många svenskar reser/bosätter sig utomlands och jämför med till exempel Spanien, där man minsann kan köpa både starksprit och vin i sin kvartersbutik. Att i den andan göra som Systembolaget och förklara hur Spanien och Sverige i det här fallet skiljer sig åt, hur Systembolaget tar sitt ansvar för folkhälsan och möter måluppfyllelsen som ägarna (vi alla!) satt upp, torde inte te sig så märkligt, utan snarare öka legitimiteten i bolagets arbete.
Det har också figurerat förslag på att låta gårdar bli ombud för Systembolaget, men hen som förordar det, är endera helt enkelt okunnig eller vill lägga ut dimridåer i en fråga som i grunden är glasklar.
En väsentlig del av alkoholmonopolets överlevnadsförmåga utgörs av att leva upp till kravet på icke-diskriminering av utländska produkter jämfört svenska. Det är ju inte särskilt långsökt att tänka sig att den gård som producerar en ädel dryck också vill lagerhålla en och annan flaska och därtill gärna berätta om den, det vill säga marknadsföra, vilket går på tvärs med vad Systembolagets ombud faktiskt får göra.
Alkoholmonopolet är på tapeten igen, men i sak är inget förändrat. Hen som vill tillåta gårdsförsäljning, förlikar sig med att göra sig av med Systembolaget. Hen som tycker att gårdsförsäljning förvisso skulle kunna vara charmigt och utvecklande för landsbygden, men tycker att folkhälsan väger tyngre, förlikar sig med att gårdsförsäljning inte kan kombineras med ett fortsatt svenskt alkoholmonopol.
I det här sammanhanget är det glädjande att det svenska alkoholmonopolet är mer omhuldat av folket än potentiell gårdsförsäljning. Det bådar gott för folkhälsan framgent.