Sällan har Gotlands ledande politiker varit så eniga. Regionstyrelsen slutförde i går sin behandling av nästa års budget med en del justeringar. I huvudsak var den klar redan i juni och enigheten i den frågan har bestått. Det är bra för Gotland.
Att det är kärva tider i regionens ekonomi har knappast undgått någon. Sparåtgärder och rationaliseringar för att klara de tilldelade ramarna behandlas nu inom alla olika verksamheter, ingen nämnd kommer undan. Det protesteras och argumenteras, åsikter bryts och prövas precis som det ska vara i en demokrati där öppenhet och yttrandefrihet råder.
Det kan framstå som svårbegripligt att regionen måste spara samtidigt som det satsas. En del av förklaringen är att alla större projekt har lång startsträcka, ibland handlar det om decennier. Det betyder att de nästan alltid slutförs i en annan ekonomisk situation än den de startades i.
För att ta ett aktuellt exempel har den nya arenahallen diskuterats, planerats, strukits och återkommit ett antal gånger innan den till slut blev verklighet.
För till slut måste ett definitivt beslut fattas och när planeringen kommit tillräckligt långt blir det bortkastade pengar att avbryta.
Inte sällan kommer beslutet under galgen när yrkesinspektionen eller annan myndighet viftar med viteshotet eller det är en uppenbar kapitalförstöring att inte sätta spaden i jorden.
I politikens uppdrag ligger både att hantera den aktuella ekonomiska situationen och att se längre. Det kommer andra tider och andra förutsättningar, det är nästan det enda vi säkert vet. Ett samhälle får aldrig stanna, framförallt inte i svåra tider. Vi behöver berättelser om framtiden, drömmar och hopp. Arbetet med att utforma nästa vision för Gotland håller precis på att dra igång.
Förra gången var anslaget brett och många delar av det gotländska samhället involverat. Ambitionen kan inte vara mindre den här gången.
Solbergabadet dömdes ut vid slutet av 1990-talet och har sedan dess fungerat någorlunda men går ohjälpligt på övertid med klara brister i tillgängligheten. Servicenivå, omfattning och arbetsmiljö behöver utökas eller förbättras. Det kräver andra lokaler.
Ett nytt badhus har stått högt på gotlänningarnas önskelista länge, det har medborgarundersökningarna tydligt visat.
Bra lokaler för teater, dans och musik har efterfrågats länge. Drömmen om ett scenkonstens hus lever och någon gång behöver det bli mer än en dröm. Inte minst nu när vi har goda förhoppningar om att kunna bli fler på ön kommer det att behövas nya investeringar. Det handlar om jobb och attraktivitet och bas för andra verksamheter.
Där har vi två av våra välkända framtidsdrömmar på Gotland. Vi kommer att behöva fler och kanske helt annorlunda.
I bedrövelsen över de indragning-ar som kommer att bli nödvändiga de närmaste åren får vi inte sluta blicka framåt. Vad ser partierna bortom dagens besparingar? Vilka är visionerna? Framtiden ligger där och väntar.