Det är roligt att få bra betyg. När det står rätt bokstav eller siffra där på papperet och en kan få känna sig nöjd och kanske lite stolt.
Det är roligt att lära sig också. Vi har sett det allihop hos juniorer i vår omgivning, fascinationen över ett nytt ord, glädjen över att kunna skriva sitt namn, stoltheten i att komma hem och berätta om en nyvunnen kunskap. Och då är det knappast betygen som lockar. Det är en skön och ibland rentav hisnande känsla att inse att jag har knäckt läskoden, kan genomföra en ekvation eller förstår hur jordens rotation hänger ihop med dagar och årstider. Lusten att lära bär vi med oss även när vi kommit till andragradsekvationer och ett tredje språk.
De tråkiga inlärningsmomenten som onekligen också finns där - vem minns inte tragglandet med multiplikationstabell och glosor - blir knappast roligare av att ett betyg hägrar flera månader bort.
Att få dåliga betyg är inte alls roligt. Ungar vet oftast vad de är dåliga på, att få det bekräftat på papper är inget som lyfter och stimulerar. Det finns olika sätt att tackla obehaget. Som att bestämma sig för att betyg är skit och inget att eftersträva. Som att satsa energin i klassrummet på helt andra saker än att lära. Som att undvika skolan överhuvudtaget.
För bara några år sedan infördes betyg från årskurs sex. Alliansregeringen avsåg att sänka gränsen för första betyget ytterligare till årskurs fyra. Också Sverigedemokraterna tycker att tidiga betyg är bra. En stark opinion inklusive de bägge lärarfacken är emot. Alliansregeringens utredare Martin Ingvar har nyligen tonat ner betygens betydelse.
I en omfattande forskningsöversikt har Vetenskapsrådet nu visat att det saknas stöd för att tidigare betyg ger bättre studieresultat. För elever som får dåliga betyg får de rentav motsatt effekt. Rapportförfattarna skriver så här i SVT Opinion: ”Låga betyg som syftar till att tydligt visa för eleven och dennes föräldrar att elevens kunskaper brister verkar alltså inte hjälpa elever att ”skärpa sig”, tvärtom, de presterar i allmänhet sämre när de får denna typ av återkoppling.”
Betygens roll som information till elever och föräldrar är begränsad. Höga förväntningar, god kontakt mellan hem och skola och ett och annat nationellt prov för att ha koll på den generella nivån är en betydligt bättre metod. Jag minns inte särskilt väl mina betyg och definitivt inget från tioårsåldern. Men ord och uppmaningar från lärare har jag burit med mig genom åren.
Allianspartierna börjar nu profilera sig i olika frågor, en väntad utveckling efter valnederlaget i höstas. Vi ser det tydligast just nu i de utspel om invandring som det ena partiet efter det andra gör. Där blir skiljelinjen att klarare. De senaste dagarna har Centern gått åt ett mer humanitärt håll medan Folkpartiet har dammat av bland annat sina gamla språktester och försörjningskrav för att få ta hit anhöriga.
När de borgerliga partierna nu har sluppit undan den hämsko av enighet som ett koalitionsregerande ofrånkomligen kräver är betygen en utmärkt fråga att gå vidare med. För FP lär det inte bli aktuellt att ändra sig så länge Jan Björklund sitter kvar. Men nog borde något borgerligt parti väl ändå lyssna på en ovanligt enig expertis i den här frågan.