Gotland utan kultur och fritid? Nej, det kunde ingen tänka sig. Det var kultur- och fritidsdirektören Maria Modig som ställde frågan på Region Gotlands näringslivsfrukost i går. Mötet lockade rekorddeltagande till ljusgården på Visborg. Mer än 130 personer kom för att lyssna och diskutera kring kulturens och idrottens roll för tillväxten.
Frukosten ingår i regionens långsiktiga satsning på att blir tillväxtkommun eller åtminstone hamna i toppskiktet. Det vore högst oklokt att inte engagera idrotten och kulturen i det arbetet.
Två av Region Gotlands stora satsningar just nu har direkt anknytning till kultur- och fritidsverksamhet. Sporthallen, eller arenahallen som den allt oftare kallas, står färdig i höst och erbjuder för första gången på bra många år en spelplats som uppfyller idrottens krav utan dispenser och nödlösningar. Med bland annat tre olika golv kommer hallen att kunna användas för i första hand olika idrotter men också för evenemang av annat slag som konserter och galor.
Kryssningskajen dröjer lite längre och kommer inte att tas i bruk förrän 2018. Men då beräknas den bidra med kraftigt ökat antal besök av fartyg som idag inte går in i hamnen. De besökare som då kommer iland behöver utvecklade resmål som vid det laget är marknadsförda och tillgängliga. Besöksnäringen behöver betydligt fler ingångar än kryssningskajen men den innebär onekligen en ny och högst påtaglig väg hit.
För den internationella besöksnäringen bör det finnas en del att hämta i regeringens vårproposition som offentliggörs i sin helhet idag. Där finns bland annat en förstärkning av Visit Sweden AB just för att gynna besöksnäringen. Avsikten är att marknadsföra Sverige som resmål och bidra till en långsiktigt hållbar turistnäring i alla delar av landet. Det passar väl ihop med regionens ambitioner. För det budgetår som redan pågår satsas 30 miljoner på den internationella marknadsföringen.
Det finns ibland en viss tveksamhet inom kulturområdet inför att bli ”för kommersiell”. Men Gotland har redan ett stort antal kulturföretagare som lever på sin konst om än ofta knapert. Gotlands museum säger sig vara landets mest kommersiella med en självfinansieringsgrad på drygt 50 procent. Filmbranschen har sedan länge tvingats bli kommersiell för att finansiera en dyr framställning även om det inte alltid är så att insatsen avspeglar intäkten eller kvalitén.
Idrotten ligger längre fram när det gäller sponsring. Men också där kan det ibland kännas svårt att mentalt ta steget från föreningsarbete och ideella insatser till affärsdrivande verksamhet. Det ska inte alla göra heller.
En hel del fritidsverksamhet har från början byggts upp på kommersiell grund och fungerar bra.
Kultur- och fritidssektorn kommer även fortsättningsvis att kännetecknas av en stor ideell sektor. Men vi har inte råd att avstå från affär inom områden som så starkt förknippas med Gotlands varumärke. Framgången kommer till stora delar att bero på hur pass väl de olika delarna klarar av att samarbeta och lära sig av varandra.