Arbetarrörelsen bildades för att ge arbetare drägliga villkor på arbetsmarknaden. Arbetarrörelsen har från sina första stapplande steg haft hårt motstånd från kapitalet och kapitalisterna.
Löner arbetare kan leva på, humana arbetstider och arbetsmiljö som inte skadar eller dödar arbetare har varit målen för arbetarrörelsen. Arbetarna kom tidigt på att kapitalets taktik att spela ut arbetare mot arbetare för att maximera sina vinster måste motarbetas. Fackföreningar bildades och medlemmarna lovade varandra att inte jobba för sämre villkor än de som medlemmarna kommit överens om.
I Sverige har detta lett till den Svenska modellens ena ben där arbetsgivare och fackförbund kommer överens om de villkor som skall gälla på den svenska arbetsmarknaden. Officiellt är de flesta riksdagspartierna överens om den svenska modellen, men från borgerligt håll kommer det, med jämna mellanrum, attacker mot den Svenska modellen och arbetsvillkoren för svanska arbetare.
Under politikerveckan i Almedalen har vi kunnat höra det ena förslaget efter det andra från borgerligt håll om att sänka de svenska arbetarnas löner. Kraftiga protester har framförts från fackligt håll där både LO och TCO hårt ifrågasätter de borgerliga attackerna mot den svenska modellen och arbetsvillkoren på svensk arbetsmarknad.
Jag publicerade den 30/6 och 1/7 här på Gotlands Folkblad en mycket målande beskrivning av den misär som utländska arbetare i Frankrike lever i. Artikeln skriven av Jan Karlsson delades upp i två delar. Artikeln har fokus på hur EU:s fria rörlighet drabbar arbetare när arbetsmarknaden inte är tillräckligt reglerad. Samma bild av verkligheten har vi sett även i Sverige där exempelvis utländska lastbilschaufförer lever under miserabla förhållanden på de svenska vägarna. Kapitalet utnyttjar de luckor som finns i lagar och avtal för att maximera sina vinster, vilket direkt drabbar arbetarna. Så vill inte jag att det skall fungera i Sverige eller i EU eller i övriga världen.
Det ville inte heller medborgarna i Storbritannien som visade sitt missnöje med den fria rörligheten i kombination med en avreglerad arbetsmarknad genom att rösta sig ur EU. På svensk arbetsmarknad skall svensk lag och svenska avtal gälla för alla. Jag vill inte se arbetare som tvingas slåss mot varandra om sämsta möjliga villkor för det leder till splittring, ökade klyftor och arbetande fattiga.
Reaktionerna på artikeln lät inte vänta på sig. Redan förra lördagen hade Gotlänningens politiska chefredaktör åsikter om artikeln och utmålar den för att vara främlingsfientlig. I gårdagens GT kunde vi på samma sida under vinjetten ”Liberal kommentar” läsa att ”Nu grasserar de brunsolkigare delarna av ’rörelsen’ på samma sida”. (Sidan det hänvisas till är den här sidan.)
När debatter om arbetares villkor, försvara av den Svenska modellen och en av arbetarrörelsens viktigaste fråga jämförs med farschism säger det en hel del om den tokliberalism och arbetarfientlighet som Gotlänningen och dess politiska chefredaktör företräder. Jag tar när som helst debatten om arbetares villkor i Sverige, EU och resten av världen, men betackar mig för debattörer som inte kan hålla debatten på en seriös nivå.