För några år sedan gick en serie i Sveriges television som hette Sommartorpet. De leddes första åren av Ernst Kirchsteiger.
Han renoverade torp. Det gjorde han så omfattande att det blev nästan totalrenoveringar. Och han hade byggarbetare till sin hjälp.
Efter någon säsong var torpen snarare hus och senare ännu större byggnader. Det blev så påkostat och ambitiöst så jag började kalla programmet för Sommarslottet.
Fritidshus, eller sommarhus, var fram till för fyra, fem årtionden sedan enkla byggnader. De var vanligen inte vinterbonade och till för användning under sommarhalvåret.
De hade inte alltid brunn med vatten. Ofta var det utedass eller liknande. Värmekällan var i regel en vedspis. I bästa fall hade stugan el, allt fler fick det.
I takt med förbättrad levnadsstandard kom många att skaffa fritids- eller sommarstuga. För de som flyttade från landsbygden till staden var det ett sätt att komma ut i naturen, på sommaren och helger.
Standarden på sommarstugorna kom i många fall att stiga i takt med bättre levnadsstandard under 80-, 90- och 00-talen.
Mulltoaletten, eller dasset, ersattes med toalett och trekammarbrunn. Det borrades för vatten, om det inte redan fanns. Allt fler vinterbonade sitt fritidshus. Ja, en del gjorde huset till åretruntbostad.
För från och med 90- och 00-talen blev kommunerna mer tillmötesgående vad gäller att tillåta permanentboende i hus ursprungligen avsedda för fritids- eller sommarboende. På 70-talet, och på 80-talet, var dock kommunernas syn restriktiv och de ville ha åretruntboende i planerade områden, som hade kommunalt vatten- och avloppssystem.
I många områden med så kallade fritidshus är det nu hus av en stor spännvidd i kvalitet. En del är enkla, orustade och andra är påkostade och för åretruntboende.
Särskilt fritidshus som är nära (residens-)städer, runt två, tre mil från dem, har gjorts om till permanentbostäder.
Om de hus som bara används för fritidsboende, på främst sommaren, sa en bekant: "Att komma dit var som att komma till ett arbetsläger." Det var halvt på skämt, men halvt på allvar.
I ett fritidshus finns det jämt något som måste underhållas, lagas, bytas ut, byggas om med mera.
Att röja gräs, hålla efter buskar, måla flagnade ytor och en rad andra saker ger sysselsättning under semestern. Den är ju från arbetslivets jobb, inte från jobb som följer med ett fritidshus. Är det enkla förhållanden i ett torp kan vistelsen där alltså innebära mycket jobb.
I dagens internettider så finns också frågan om uppkoppling. Än mer för den som gjort om det till permanent boende.
Den som har och vistas i ett fritidshus behöver inte vara orolig att bli utan arbete. Fast arbetet där för inte med sig inkomster utan kostnader, i tid och pengar.
Förhoppningsvis väger nöjet med att ha ett fritidshus, och kunna koppla av i det, upp det arbete detta hus för med sig.
Det brukar talas om slott och koja. Ju närmare karaktär av slott snarare än koja fritidshuset har, desto mer är det åt arbetslägerhållet. En koja är heller inte fri från att behöva arbeta med.