Trafikverket värnar inte Gotland

Vägarbeten. Några vägarbeten med att bredda våra Gotländska vägar kommer nog inte att ske inom en överskådlig framtid.

Vägarbeten. Några vägarbeten med att bredda våra Gotländska vägar kommer nog inte att ske inom en överskådlig framtid.

Foto: Tommy Söderlund

Ledare Gotlands Folkblad2016-06-28 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Nyligen fick Region Gotland möjligheten att yttra sig på ett förslag från Trafikverket om ändrade hastigheter på de gotländska vägarna.

Trafikverket vill sänka hastigheten på de sträckor på vägen mellan Visby och Roma, och mellan Visby och Tofta där det idag är 90 km/h. En enhällig regionstyrelse hade en direkt motsatt åsikt. De vill inte att hastigheten sänks på två av de viktigaste pendlingsvägarna till Visby. Bra infrastruktur är enormt viktig för ett områdes möjligheter att växa, och växa är något vi vill att Gotland skall gör. Hela Gotland.

Med försämrade pendlingsmöjligheter blir det svårare att få människor att bosätta sig på den gotländska landsbygden. Nu har en sänkning av hastigheten med 10 km/h inte så stor inverkan på faktiska pendlingstiden, men den psykologiska pendlingstiden blir mycket längre. När de gotländska vägarna alltid hamnar i en försämringsspiral så blir det psykologiska ännu mer kännbart.

Trafikverkets satsningar på bättre vägar signalerar inte på något sätt att Gotland kommer att få vägar med högre hastigheter i framtiden. Snarare tvärt om, vilket försvårar för människor att bosätta sig på landsbygden.

Samtidigt som det ökar trycket på bostäder i Visby. Nej, region Gotland borde uppvakta Trafikverket och Regeringen för att det skall hittas lösningar för Gotland som gör att vi i en inte alltför lång framtid slipper åka runt i ännu lägre hastigheter än de 80 km/h som nu är vanligast.

I torsdags på Gotlänningens ledarsida reflekterade sidans politiska chefredaktör Eva Bofride om att de gotländska lärarnas fackliga företrädare lämnade förhandlingarna om årets löner. Detta då de fick ett bud av arbetsgivaren, Region Gotland, som understiger det så kallade märket som sattes i årets avtalsrörelse. Region Gotland hänvisar till att den budget som politikerna i fullmäktige beslutat om inte har pengar till mer än 1,5 procent.

Eva Bofrides resonemang gick ut på att den budget som Centerpartiet lagt som förslag till fullmäktige för 2017 har satt höjd för högre löner än de höjningar som är enligt kollektivavtalen.

Det är väl bra att det finns höjd i regionens budget för löner utöver avtalet, vilket det även finns i den rödgröna budgeten om än en annan konstruktion, men i den här debatten blev det fel. Budet från arbetsgivaren baseras på fullmäktiges budget för 2016.

Budgeten för 2016 togs enhälligt i fullmäktige. Att lärarna dessutom har ett sifferlöst avtal som löper från 16 november 2015 till mars 2018 gör att det så kallade märket knappast gäller för dem. Sifferlöst innebär att det inte finns några garanterade löneökningar alls.

Eva Bofride påstod också att jag tycker det är fulspel när de borgerliga lägger motförslag. Det har jag aldrig skrivit, tvärtom, jag har välkomnat förslag.

Däremot har jag ansett att det är fulspel när de borgerliga river upp himmel och jord för att den rödgröna majoriteten avslår förslag som inte är förberett av förvaltningen och som läggs ihop i ett paket som inte är seriöst.

Så Eva Bofrides fråga om vilken av dessa jag tycker är fulast så är det inget av dem. Däremot har jag en del funderingar på hur Eva Bofride tänkte.