Det är inte mycket att fira att vi behövts i trettio år, säger Ewa Gomander som dragit ett tungt lass i den gotländska kvinnojouren Amanda under åren.
Inte minns jag riktigt vad vi trodde när vi tog de första stegen på vägen mot Gotlands kvinnojour då för drygt trettio år sedan. Men vi hade inte väntat att det skulle se så illa ut som det fortfarande gör mer än ett kvartssekel senare. Varje år dödas nästan tjugo kvinnor av en närstående. Det motsvarar en femtedel av alla brott som betecknas som mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång. Många, många fler far illa utan att skadas så svårt. Våldet kan vara fysiskt, psykiskt och sexuellt och sker där vi borde vara som mest skyddade och samtidigt är mest sårbara: hemma. Det tenderar också att stegras efter hand, därför är det så viktigt att bryta mönstret tidigt.
I den här diskussionen brukat alltid någon påpeka att det minsann inte bara är män som slår kvinnor. Det är sant, våldet förekommer i alla typer av konstellationer och utförs av olika kön. Men med det sagt kan vi konstatera att den överväldigande majoriteten, runt 90 procent, av de polisanmälda fallen av våld i nära relationer handlar om manligt våld mot kvinnor. Oftast har de haft en kärleksrelation, ibland är det syskon eller föräldrar eller andra närstående som är offren.
Mot den här typen av våld står samhället förvånansvärt svagt. Regeringar av olika kulörer har gjort insatser, nästan alltid pådrivna av närstående kvinnoorganisationer. Lagstiftning har ändrats, nya brottsbenämningar har tillkommit och straffsatserna skärpts. Synen på våld mot kvinnor har långsamt ändrats. Få kan hänvisa till okunskap och tvivel som i kvinnojoursrörelsens barndom. Fler brott uppdagas och anmäls. Kvinnojourernas organisationer får stöd men de enskilda jourerna kämpar ständigt med bristande resurser och utan långsiktiga lösningar.
Och grundproblemet kvarstår, kvinnor får stryk. Gotlandskända Carin Götblad har haft ett uppdrag som särskild samordnare och lämnat ett antal förslag. En utredare förbereder nu en nationell handlingsplan. Det är läge att kavla upp ärmarna. Carin Götblad skrev i sitt betänkande ”Var och en kan när som helst intensifiera arbetet mot våld i nära relationer.”
De som hela tiden effektivt och kontinuerligt tagit ett ansvar de formellt inte har är landets kvinnojourer. De som gjort jobbet är alla de kvinnor som svarat i telefonen och öppnat dörren för de som behövt. Som tröstat, stöttat, tagit hand om ungar, gått med på rättegångar och förklarat rättssystemets irrgångar, hållit hand i väntrummet hos doktorn och polisen. De har stigit upp mitt i natten, hämtat och skjutsat, stått ut med gråt och skäll och tveksamhet. Ställt upp nästa gång också och nästa igen. De är oavlönade hjältar och måste få långsiktigt och pålitligt stöd från samhället, nationellt och lokalt.
Tveka inte att kontakta kvinnojouren Amanda om du behöver hjälp, vill veta mer eller hjälpa till. Numret är
21 29 00 eller 0730 - 492901. Jouren tillämpar tystnadsplikt