Debattlusten lever! Ledaren i måndags har hittills genererat två svar, vilka ni kan läsa här nedanför, och jag börjar i den ände som den ursprungliga ledaren tog avstamp i, nämligen M:s framtida förhållande till SD. Jag blir genuint glad över den tydlighet du, Jesper Skalberg Karlsson, faktiskt nu signalerar.
Jag är av uppfattningen att den tydligheten tidigare lyst med sin frånvaro, baserat bland annat på dina kommentarer i samband med att Simon Härenstam avgick i protest mot M:s närmande till SD. Då kunde du inte förstå hur Härenstam kunde sympatisera mer med S, V och MP:s värdegrund, än med SD:s. Ett rätt tydligt försvar av det SD står för, och också en sorts legitimerande.
I en radiointervju tidigare i år, kommenterade du inviten till SD med att det var bra att ni gjorde ”så mycket vi kan för att samla Alliansen”. Ett mystiskt svar, sett till till exempel C och L:s inställning till samarbete med SD.
Och nej, samarbete är inte att (utan överläggning) lägga ett förslag i riksdagen och hoppas få majoritet för det. Det jag menar med samarbete, är att förhandla fram gemensam politik där båda parter kräver sina offer och eftergifter, så som sker redan idag i ett flertal svenska kommuner.
Enligt dig kommer det alltså inte att förekomma på Gotland om M skulle hålla i styråran. Ett välkommet besked, som hedrar M på Gotland. Jag hoppas att du verkar varje dag för att den resoluta hållningen ska gälla inom hela M istället för det icke-förbud som nu råder.
Beträffande att jag skulle vara bergsäker på hur SD avser agera parlamentariskt, vet jag sannolikt inte mer än du, Jesper Skalberg Karlsson, men det ger vägledning nog. Till exempel så röstade SD med den borgerliga regeringen i en förkrossande majoritet av omröstningarna i Sveriges Riksdag under föregående två mandatperioder, idag lite mer varierat. Det ger en viss fingervisning. Därtill ger ledande SD-företrädare tydliga besked kring framtiden. Så här säger Richard Jomshof (SD):
”Överlag är det Moderaterna som har närmat sig oss och som vi har haft diskussioner med”. Han bekräftar även den ideologiska närheten:
”...I många av våra kärnfrågor, som kriminalpolitiken och invandringen, ligger Moderaterna närmast oss. Därför blir det tydligt att det är där vi har en framtida samarbetspartner”. Det kan knappast vara tydligare vad SD hoppas på.
Avslutningsvis, till Therése Häggqvist: Jag har inte farit med osanning och har därför ingen anledning att känna skam. SD ÄR ett rasistiskt parti med nazistiska rötter, det är inget jag har hittat på.
Du känner säkert till - förmodligen bättre än jag - vilka som deltog i grundandet av ditt parti. I den kretsen återfanns bland andra Gustaf Ekström, som tillhörde SS under andra världskriget. Närmare nazismen är svårt att komma.
Ifråga om rasismen möter vi den ofta, i stort sett varje vecka slinter tungan på någon av SD:s företrädare, det uttalas nedsättande ord om till exempel muslimer. Det bidrar så klart till bilden av SD som ett rasistiskt parti, liksom att en av riksdagens talmän, Björn Söder (SD), på fullt allvar hävdar att judar och samer inte är svenskar.
Jag har ingen anledning att skämmas som sagt, inte heller att svärta ner. För ett parti som SD är verkligheten problematisk nog.