Gårdagens stora politiska nyhet handlade om belysningen på landsbygden. Eller mörkret på landsbygden som en del vill påstå att det rör sig om.
Enligt borgarna så vill den rödgröna majoriteten släcka ner landsbygden, då majoriteten tänker fullfölja nedmonteringen av uttjänt och direkt farlig vägbelysning som finns utmed privata vägar. Något som den borgerliga minoriteten inte vill prata högt om är däremot att den rödgröna majoriteten satsar en massa pengar på att upprusta belysning i tätorterna på landsbygden.
Men majoriteten vill inte bekosta den mycket kostsamma upprustning av belysning vid enskilda vägar som har statsbidrag. Striden gäller nu vad de fem miljonerna som finns i regionens budget till just belysning på landsbygden ska användas till.
Majoriteten vill använda dem till att sätta upp belysning vid busshållplatser. Något jag kan se som vettigt. Busshållplatser är bevisligen platser där risken för olyckor är stor. Bättre belysning vid dem kan rädda liv.
Den borgerliga minoriteten vill istället rusta upp belysning på privata vägar för att sen överlåta dem till ägarna av vägarna, eller någon form av samfällighet. Samma tankar har borgerligheten när det gäller vägunderhåll av privata vägar.
Regionen ska betala en bra beläggning på en privat väg och ägarna ska sen få ta över ansvaret för underhållet av sin egen väg. Låter som en bra affär för ägaren och en dålig affär för regionen.
Samma syn har de borgerliga när det gäller statliga arbetsmarknadslösningar. Istället för att skapa efterfrågan och köpkraft hos potentiella kunder ska staten subventionera företag genom skattesänkningar. Tanken är att det ska leda till lägre priser. Vi ser det i RUT-bidraget. Vi ser det i ROT-bidraget. Vi såg det också i den ungdomsrabatt som den borgerliga regeringen gödslade ut till arbetsgivare som redan hade många unga anställda. En metod som var föga effektiv och exceptionellt dyr.
Nu, trots alla hot om dubbelstötar, när subventionen är avskaffad har ungdomsarbetslösheten sjunkit drastiskt, och diskussionen om dubbelstöten är förvånansvärt tyst. Snabbmatskedjorna som utropades som de stora förlorarna bygger nytt och anställer som aldrig förr.
Vi såg det i konstruktionen av FAS 3, där arbetsgivare fick betalt för att ta hand om personer som stod långt ifrån arbetsmarknaden.
Betalningen utgick utan krav på kvallitet. Vi fick läsa om nya stolar som målades om gång på gång och andra märkliga lösningar kreativa personer hade för att suga ut skattekronor. FAS 3 blev en industri av kreativa lösningar, men hjälpte knappast de arbetslösa. Visst fanns det undantag där personer tog de arbetslösas situation på allvar och gjorde något bra.
Men bara tanken staten genom lukrativa ekonomiska incitament ska lösa långtidsarbetslösas situation borde få varningsklockorna att ringa. För lättförtjänta pengar har alltid lockat till sig oseriösa aktörer, vilket FAS 3 verkligen visade.
Men visst kan man förstå hur vissa borgerliga partier kan ses som företagarvänliga, även om det inte stämmer när man får till sig hela bilden.