I dessa tider kan vi dra oss till minnes hur rörigt det var i socialdemokratin efter valförlusten 2006. Det var som om det socialdemokratiska partiet tappat karta och kompass. Först efter år av turbulens och ytterligare en svidande valförlust kunde partiet stabiliseras.
Moderaterna verkar tillsynes inte ha lärt någonting av att betrakta hur andra regeringsbärande partier irrat omkring efter en valförlust.
Den 11 januari sade Anna Kinberg Batra att alliansen inte borde lägga en gemensam budgetmotion innan valet. Den 19 januari, en dryg vecka senare, meddelade Kinberg Batra att alliansen redan i höst bör lägga en gemensam budget och genom att förlita sig på Sverigedemokraternas stöd fälla regeringen.
Jimmie Åkesson applåderade. Ebba Busch Thor lovordade. Annie Lööf och Jan Björklund sade direkt nej. Och ingen blev särskilt mycket klokare över vad Anna Kinberg Batra vill som partiledare och statsministerkandidat.
Gotlands moderate riksdagsledamot, Jesper Skalberg Karlsson, slog även han någon form av rekord i otydlighet i sin intervju med Radio Gotland efter M:s nya besked i torsdags. Han menar att det är av respekt för väljarna som regeringen bör fällas – man har ju gått till val på att genomföra alliansens politik. Och det är riktigt.
Men upplever Skalberg Karlsson att väljarna givit honom, och hans kollegor i den moderata riksdagsgruppen, mandatet att driva igenom allianspolitik till varje pris? Även om det priset är att bjuda in Sverigedemokraterna i värmen? Betydde orden i valrörelsen om att inte förlita på SD ingenting? Och om läget för Sverige är så akut som Skalberg Karlsson och Kinberg Batra menar – varför väcker man inte misstroendevotum mot Stefan Löfven imorgon? Varför föreslår man inte att alliansen lägger en gemensam budgetmotion redan i vår?
Det är svårt att begripa vad moderaterna vill med att ytterligare driva sin väljarjakt högerut. Stora delar av moderaternas väljarkår finns strax höger om mitten i det politiska spektrat – väljare som lockades till moderaterna av Reinfeldts pragmatism och Borgs ekonomiska politik, men som inte känner sig lika hemma i Kinberg Batras moderater. Dessa väljare kommer att finna hemvist i centerpartiet och liberalerna.
Sverigedemokraternas framgång sedan förra valet beror till stor del på väljare som tidigare röstat på moderaterna. Nog går det för moderaterna att vinna tillbaka delar av denna väljargrupp – men om SD, KD, och M tävlar om samma utrymme i det politiska spektrat blir kakan mycket liten när alla ska dela.
Visst går det att avskriva denna ledarkrönika som en socialdemokrats krokodiltårar över moderaternas interna moras. Men det är ett problem att oppositionsledaren i den svenska riksdagen uppenbarligen inte kan så fast vid sitt ord. Och det är ett problem att det största oppositionspartiet är på väg att begå samma misstag som sina systerpartier i Norge och Danmark – att genom att bjuda in de högerextrema till makten rasera det anständiga samtalet och vrida det politiska klimatet i en mörkare riktning.