I sin bok "Ur ruinerna - En ny politik för en värld i kris", utgiven på Leopard förlag, har George Monbiot (Översättning till svenska av Mattias Huss) syftet att berätta en historia om hopp och återuppbyggnad.
Detta för att visa vägen mot en bättre värld.
Det är ett högt ställt syfte. Men det är oklart om han når det.
Det som behöver byggas upp, för att det är i ruiner, är demokratin. Den har nu uppenbara problem.
Monbiot är britt och har Storbritannien som referensram, men även USA.
Det som gäller de ländernas demokratiska system, som valsystem, finansiering av valkampanjer och ekonomi, tas upp i boken.
Även om en del av det kan kännas igen i Sverige så skiner brittiskt och amerikanskt synsätt igenom. Exempelvis så är synen på staten, och regeringen, misstänksam.
Ändå är det med mer användande av politiska styrmedel, bland annat via staten, som Monbiot vill lösa flera av de problem som han identifierar.
I korthet är problemen ett lågt och minskande politiskt deltagande, vilket kan mätas och bevisas på olika sätt, som bland annat i valdeltagande men även på andra sätt. Det beror på främlingskap, alienation, mellan människor och på uppgivenhet.
Monbiot inleder med att tala om berättelser. De är bland annat den keynesianska, där staten griper in i ekonomin för att rätta till den.
Dess grunder är formulerade av ekonomen John Maynard Keynes på 1930-talet och tillämpades framgångsrikt i cirka 50 år.
Och det är berättelsen om nyliberalismen, med dess marknadsinriktning och individualisering, förespråkad av bland annat ekonomen Milton Friedman.
Nyliberalismen har blivit förhärskande sedan åren runt 1980. Genom en framgångsrik berättelse, och maskering av den till att framstå som opolitisk, har den kopplat ett starkt grepp.
Den har påverkat även vänsterliggande, socialdemokratiska partier som fram till 1970-talet hade keynesianismen som sitt politisk-ekonomiskt verktyg.
Nu har problem drabbat demokratierna, ja högerpopulism och Trump nämns, och Monbiot skriver ut ett recept för att bota detta.
Att sätta lokalsamhället i fokus och få folk att identifiera sig med det, snarare än med sitt jobb, är en botande medicin.
En annan är mer av direkt demokrati genom folkomröstningar, men även medborgarförslag. Ny dator- och medieteknik kan vara bra hjälpmedel för det.
Monbiot är kritisk mot kapitalismen och nyliberalismen, vilket gör att han och förslagen lutar åt vänster.
Han har också en miljövänlig, ekologiskt uthållig medvetenhet och spetsar till det om konsumtionssamhället med tal om engångsplaneten apropå engångsartiklar.
Monbiots bok går igenom en rad problemområden i demokratin och ekonomin och ett antal verktyg för att laga dem anges. De är troligen användbara, men ofta svåra att genomföra en reparation fullt ut med.
Det långsiktigt nödvändiga, exempelvis miljö- och klimatmässigt, kan många väljare i stunden inte tycka är det som är viktigast för sådant som deras val av parti och politiker.
Vägen för att nå en bättre demokrati och värld är svår att färdas på, även om målet är eftersträvansvärt.