Den förra regeringen ville inte. Eller rättare sagt: Moderaterna ville inte. Eller ännu rättare sagt, Moderaterna i Stockholmsområdet ville inte. Den så kallade Ansvarskommittén arbetade under åren 2003-07 fram ett förslag om starkare regioner i Sverige. Enigheten var stor i kommittén, även M-ledamöterna var för en regionreform och betänkandet avlämnades utan reservationer. Dåvarande partisekreteraren Per Schlingmann (M) sa när det begav sig att partiet valt att låta de två moderata ledamöterna agera efter eget huvud. Sedan blev de överkörda av sin partiledning.
Remissutfallet var förvånande positivt. Nästan alla instanser inklusive många moderater ute i landet stöttade förslaget.
Men regeringens småpartier, framförallt Centern som gillar starka regioner, fick ge sig. Som plåster på såren fick de Moderaternas löfte om att sluta kräva landstingens avskaffande och förstatligande av hela sjukvården. Den frågan har numera KD tagit över. Om det nu fortfarande gäller. Det verkar ju vara en del omsvängningar på gång i det partiet med den nya partiledarens intåg.
Så det som skulle blivit en stor och enhetlig reform blev ett fortsatt lapptäcke och olika lösningar på olika håll. Gotland fick rätt att kalla sig region och behöll det regionala utvecklingsansvaret som vi haft som försök sedan 1997. Halland fick en liknande konstruktion och Skåne och Västra Götaland bildade stora regioner.
Statens egen verksamhet är inte enhetligt uppdelad utan varje myndighet kan ha sin regionindelning. En del kommuner hamnar än här, än där. Gotland hamnar oftast med huvudstaden. När till exempel polisen eller skolverket använder sig av regionindelning tillhör vi Stockholm. Gotländska nämndemän reser dit för att tjänstgöra vid förvaltningsrätten, även om mer än en nämndeman fått känslan av att domstolen inte verkar ha så bråttom att kalla in just gotlänningarna.
Jag har aldrig förstått varför Gotlands politiker av olika färg aldrig tog chansen att undersöka hur det kunde ha blivit om vi följt Ansvarskommitténs förslag och bildat region med Stockholm. Det är möjligt att resultatet blivit som nu men det kan vi faktiskt inte veta. Kunde vi ha dragit nytta av den expansiva Stockholmsregionen för vår regionala utveckling? Vi har inte heller prövat möjligheten att införliva Gotlandstrafiken i ett större trafiksystem.
Region Gotland har klarat sig förhållandevis väl. Men sjukvården dras med ett ständigt underskott även om tillfälliga flitpengar ibland hjälper till att hålla näsan över vattnet.
Små enheter behöver inte vara sämre än stora och den gotländska sjukvården håller på många håll hög kvalitet. Men i längden blir det dyrt och ohållbart. Vi är konstant beroende av gott samarbete med andra sjukvårdshuvudmän.
På många håll har politikerna väntat på den öppning som civilminister Ardalan Shekarabi (S) nu tagit initiativ till. Den här gången bör gotlänningarna våga vara med och diskutera olika lösningar. Vi har trots allt en del att erbjuda. Gotland har ett starkt varumärke och många vänner i Stockholmsområdet.