Baksidan av utanförskapet är ett otryggt samhälle. Ett samhälle där det blir vi och dom. Ett samhälle där många känner sig utlämnade till liv utan mening.
Där människor känner att samhället inte finns för dem. Då får vi också de symtom som vi nu ser i dag i form av brinnande bilar och stenkastning mot blåljuspersonal.
Lösningen på utanförskapet är ett jämlikt samhälle, och det håller nog de flesta med om, men vägarna dit ser olika ut. Den politiska högerns väg upplever jag som exkluderande.
De vill försvåra för de utsatta och i extremfallen inte ens släppa in dem i landet. Sjuka och arbetslösa skall ha lägre ersättningar ur våra gemensamma försäkringssystem. Tiggare skall förpassas från allmän plats. Människor som får bostäder genom socialtjänsten, får inte bo i ”fina” områden.
Hyresrätter, som personer med lägre inkomst har lättare tillgå ombildas till bostadsrätter prismässigt omöjliggör för låginkomsttagare att köpa. Marknadsmässiga hyror skall införas. Murar byggs kring fina områden, för att hålla ovälkomna utanför och de ovälkomnas skara inrymmer fler än tjuvarna. Extremhögern vill hindra människor som flyr för sina liv att komma in i landet.
Socialdemokratin har en annan lösning som jag ser som mer inkluderande. Sjuka och arbetslösa skall ha ersättningar som de kan leva på. Tiggare skall hjälpas till annan inkomst än tiggeri, och deras barn få utbildning så att utanförskapet kan brytas.
Människor som får bostäder genom socialtjänsten kan mycket väl bo i ”fina” områden för en blandning av olika personer från olika kulturer och samhällsklasser minskar risken för ”vi och dom”. Hyresrätter, som personer med lägre inkomst har lättare tillgå måste bli fler. Marknadsmässiga hyror skulle ytterligare förstärka segregationen, därför är den lösningen inte intressant. Alla skall vara välkomna överallt så länge de inte begår brottsliga handlingar.
Alla med asylbehov skall välkomnas, och alla skall ha rätt till prövning, och att vara välkomna under tiden deras prövning pågår. Men när samhället inte kan säkerställa deras säkerhet kan tillfälliga hinder sättas upp.
I går skrev jag om den skatte(o)moral som präglar stora delar av borgerligheten. En skatte(o)moral som drabbar vårat samhälle genom mindre resurser till vår välfärd. Robin Hood är en symbol och en hjälte som hjälper de utsatta undan överhetens förtryck. När socialdemokratin skapat ett Robin Hood samhälle, blir det ifrågasatt. Hur många står upp offentligt och påstår att Robin Hood var en tjuv och borde bestraffas för sina illgärningar?
Men när det gäller att ifrågasätta de skatter vi idag betalar för vår välfärd är det trångt av kritiker i det offentliga rummet. Samtidigt som man tycker att välfärden inte är så bra som man vill ha den.
Utanförskapet bryts av ett jämställt samhälle. Det jämställda samhället byggs av gemenskap och en välfärd för alla. Alla måste med, alla måste kunna se det ljus i tunneln, som är den ljusnande framtiden för oss alla.