Vision Gotland 2025 är mest känd för sitt befolkningsmål på 65 000. Ökänd, kan man nästan säga för det är ett mål som ifrågasätts och förhånas med jämna mellanrum eftersom utvecklingen inte ens går åt rätt håll alla år. Det betyder inte att målet är fel. Mål som uppnås lätt och snabbt är för lågt satta. Det är precis som i skolan där lärarens förväntningar har stor betydelse för elevernas prestationer. Och Gotland har klarat sig hyfsat i jämförelse med befolkningsutvecklingen i andra landsbygdskommuner. Om vi inte haft målet hade vi kanske tappat mer.
Men Vision Gotland 2025 innehåller fler övergripande mål. Ett av de andra är att vi gotlänningar ska ha en bra hälsa och må bäst i landet. Precis som de andra målen ska det här följas upp och utvecklingen utvärderas. Den egna uppfattningen hos regionens medlemmar är central och hälsan ska vara jämlikt och jämställt fördelad. I veckan som gått fick regionstyrelsen rapport om hur det går.
Den gotländska folkhälsorapporten, som redovisar både kvantitativa och kvalitativa resultat, bygger på data från nationella databaser, enkätundersökningar och lokal statistik samt på intervjuer, samtal och andra rapporter. Allt är givetvis statistik och stämmer inte för varje enskild individ.
I det rikhaltiga materialet kan man hitta många intressanta uppgifter, som att de gotländska kvinnorna mår lite bättre än tidigare och har lite mindre nedsatt psykisk hälsa än kvinnorna i riket.
Överhuvudtaget mår gotlänningarna med hänsyn till åldersstruktur och utbildningsnivå lite bättre än väntat. Det är förstås positivt men påminner oss samtidigt om att ålder och utbildning spelar stor roll för hur vi mår. Eller i vart fall för hur vi upplever vår hälsa.
Att vi får fler dagar med ohälsa när vi blir äldre är kanske inte så konstigt. Å andra sidan blir vi mindre stressade med åren.
Men också klasskillnaderna syns på hälsan. Den som har längre utbildning mår bättre än den som har kortare skolgång, arbetare upplever oftare än tjänstemän och företagare att de mår dåligt och högre lön ger inte bara mer i plånboken utan för också med sig bättre hälsotillstånd.
Skillnader i kön, ålder, utbildningsnivå, yrkestillhörighet och hushållsinkomst avspeglas alltså även i hälsan. Ojämlikhet och ojämställdhet sätter sina spår i våra kroppar. Det finns således även av det här skälet anledning att se till att vi inte har för stora klyftor i vårt samhälle. Vägen mot bättre hälsa bär åt samma håll som vägen mot jämlikhet och jämställdhet.
Och se, här finns det en glädjande utveckling att notera i folkhälsorapporten. Utvecklingen på Gotland går åt rätt håll, och här har ”förbättringar skett av hälsoutfall i grupper med låg socioekonomisk position” som det uttrycks i rapporten. Det har medfört att ojämlikheten i hälsa har minskat.
Eftersom ett av regionens mål är en jämlikt och jämställt fördelad hälsa är det delvis uppfyllt. Det finns ingen som helst anledning att avvika från den vägen.
Målet att vi ska må bäst i landet är ännu långt borta.