En vanlig spaning som yttras i valtider är att Sverige blir mer och mer som USA. Valrörelserna blir mer personfixerade, retoriken mer amerikaniserad, och attackerna smutsigare. Och så kan det naturligtvis vara. Men då skjuter man lite bredvid mål - det finns nämligen ett område där Sverige rör sig i exakt samma riktning som USA: våra valkampanjer blir bara dyrare och dyrare. Den förra presidentvalrörelsen i USA, 2012, beräknas ha kostat närmare 7 miljarder dollar, eller 60 miljarder kronor. Sverige är naturligtvis inte i närheten av sådana fantasisummor, men den förra valrörelsen i Sverige kostade 338 miljoner kronor. Det är ofantlig summa pengar, och jämfört med valet 2010 har partierna ökat sina kampanjutgifter med nästan 70 miljoner.
I takt med att inflödet av pengar till partiernas kampanjkassor blir viktigare, kommer också andra aktörer att få större spelrum under valåren. Ser vi till utvecklingen i USA så har multinationella företag och stora koncerner betalat för massiva politiska kampanjer. Mest kända är Koch-bröderna, vars nätta familjekoncern är USA:s andra största. De pumpar in miljoner i olika kampanjgrupper och tankesmedjor på högerkanten, som genomför beryktat aggressiva kampanjer. Särskilt aggressiva är Koch-bröderna mot alla former av klimatlagar och offentlig sjukvård - men framförallt mot det Demokratiska partiet. I nästa presidentval, 2016, planerar Koch-bröderna att samla in och spendera 900 miljoner dollar. Det är 7,7 miljarder svenska kronor som kommer att matas in i högervridna smutskastningskampanjer.
Flera svenska företag har också fingrarna i den smutsiga syltburken. Det svenska tobaksföretaget Swedish Match delade 2012 ut 200 000 kronor till kongressledamöter som var positiva till tobaksindutrin. Familjen Stenbeck rasslade ihop en halv miljon kronor och skänkte till Obama-kampanjen i samma valrörelse, och säkerhetsföretaget Securitas gav närmare 200 000 kronor till Romney-kampanjen. Mest av alla spenderade Astra Zeneca, som brände 15 miljoner kronor på valrörelsen.
Det här visar att det finns svenska företag med etablerade system för hur man influerar politiska system. Det är något helt annat än vanlig lobbying och intressepolitik - det är att genom ekonomiska resurser föra ut politiska budskap och dränka mindre aktörer i bruset. På DN Debatt (22/7) skriver två representanter från International IDEA om hur Sverige behöver skärpa sin lagstiftning kring bidrag till politiska partier, och att vi behöver en nationell diskussion om hur mycket pengar ett val får kosta. Dessutom, menar IDEA, behöver Sverige förtydliga hur partierna ska redovisa de miljoner man får i offentligt stöd. Kanske är det så att Sverige är relativt nyvaket i det här dilemmat. Privata donationer och stora pengar är inte ett vanligt inslag i våra valrörelser. Men det kan vara påväg att bli.
Och då måste vi våga diskutera hur mycket våra val egentligen ska kosta, och med vilka pengar kampanjerna betalas. Om vi ska värna vår roll som ett demokratiskt och öppet land där allas röster väger lika är det avgörande.