Tilltron till våra politiker har fått sig en törn den senaste tiden. Den med störst ansvar fick lämna, övriga sitter kvar. Ska vi kunna se något positivt i det negativa är det just att bristerna kommit i dagen. Det är utmärkt att en genomlysning sker och det arbete som sedan slutet av fjolåret pågår inom Gneab kommer regionen att ha nytta av på flera håll.
Regionens revisorer ska enligt kommunallagen biträdas av sakkunniga. Några sådana krav finns inte för styrelseledamöter i kommunala bolag. Det kanske hade varit en god idé.
Kommunala bolag är ett knepigt område eftersom utgångspunkten är något annorlunda än för annan kommunal verksamhet. Politiker är vana att kommunens, det vill säga i vårt fall regionens, bästa ska ha högst prioritet. Det kan för all del leda till väl så besvärliga avvägningar när behoven är större än resurserna och så är det för det mesta.
Men i ett aktiebolag är det bolagets väl som går först, alldeles oavsett vilka effekter det kan få på andra håll inom regionen. Något av samma problematik finns för övrigt också i statliga bolag. Där det enskilda bolaget mår bäst av att säga upp medarbetare kan den följande arbetslösheten ställa till det ordentligt, framförallt på mindre orter med ensidigt näringsliv.
Förtroendevalda politiker har fullt upp med alla dagliga ärenden och har dessutom egna idéer som de vill pröva och genomföra. En del av dem har de lovat väljarna att arbeta för. Jag har nog aldrig hört någon ha som vallöfte att ha koll på alla administrativa system.
I en värld där medial framtoning och snabbhet premieras är det ibland lite grå vardagstragglandet inte så populärt. Något av det kunde vi se av i den utmärkta genomgång av Björingeaffären som Gotlands Allehanda gjorde i helgen. Vardagsarbetet måste fungera på alla plan.
Här vill jag slå ett slag för de där, ibland lite tysta, politikerna som lusläser alla handlingar och ställer krångliga detaljfrågor. De finns förmodligen i alla partier. Det är inte alltid de som är bäst på att agera på estrader eller svara på snabba frågor i lokalradion. De blir sällan affischnamn och röstmagneter. Men i ett komplext system som en region behövs de.
Det är ett av skälen till att jag är skeptisk till att minska antalet förtroendevalda. Det finns något vi gemensamt kan ha nytta av även hos de folkvalda som inte nödvändigtvis gör sig bäst i en talarstol. Kanske sveper sökarljuset alltför snabbt förbi dem när det ska utses styrelseledamöter i de offentligägda bolagen.
På tal om att utse personer till förtroendeuppdrag är intresset nu stort för vilka socialdemokrater som ska ta över i regionen på de platser Åke Svensson och Hanna Westerén lämnat.
Det gör väl en och annan politisk motståndare besviken men det har uppenbarligen inte varit särskilt svårt att hitta lämpliga kandidater. Valberedningens sammankallande Sonia Landin har sett engagerad men förvånansvärt lugn ut de senaste veckorna.