Det sägs att industrisemestern är ett minne blott. Att de fem feckor i mitten av sommaren då hela Sverige verkade stänga ner inte längre är ett faktum. Och visst är det så. Men ett nytt faktum är att vi inte stänger ner överhuvudtaget. Att vi, trots att vi officiellt har semester, jobbar ändå. Med en arbetsmarknad som blir allt mer otrygg och en arbetstid som blir allt mer flytande skapas problem vi fortfarande inte har verktyg för att lösa.
I USA talar man om en ”gig-ekonomi”, där ingen längre arbetar heltid på en arbetsplats, utan pusslar ihop deltider och skift på olika arbetsplatser. På andra sidan Atlanten har gig-ekonomin kommit att bli synonym med fattigdom och utslitna arbetare.
Och det är så här det blir när man börjar luckra upp arbetsrätten och tulla med kollektivavtalen. Utan ordentlig ordning på arbetsmarknaden kommer vi att skapa en otrygg och lågavlönad arbetsmarknad för våra barn.
Om gig-ekonomin blir utbredd även i Sverige kan det få fundamentala konsekvenser för arbetsmarknaden i allmänhet och tryggheten i synnerhet. Om fler arbetsgivare slutar erbjuda riktiga anställningar, och istället erbjuder korta tidsbegränsade uppdrag, kommer det att leda till en otrygg arbetsmarknad där löntagarna får plocka upp notan. Dyrast blir det för dem som får söka flera arbetsgivare för att kunna betala hyran.
Förespråkare för gig-ekonomin säger att det bara är ett tecken i tiden, ännu en signal på att vår uppfattning av vad arbete och trygg anställning är har förändrats. Det är en utsaga med liten grund i verkligheten.
Gig-ekonomin är nämligen bara ännu ett sätt för multinationella företag att kunna dumpa fackliga villkor och schyssta löner.
Detta sker samtidigt som jobbet letar sig allt mer in i fritiden. Nu kan vi kolla mailen på kvällen, svara på jobbsamtal på semestern, och läsa den där viktiga rapporten på söndagen. Arbetstiden, som kanske är avtalad åtta timmar, flyter ut över den tid som ska vara reserverad för fritid och återhämtning. Det är en utmaning som samhället ännu har att möta. De fackliga organisationerna måste trycka på för att vi ska kunna helga fritiden.
Men framförallt måste arbetsgivare och chefer ta sitt ansvar. Det är orimligt och ohållbart att förvänta sig att anställa ska lägga tid på arbete utanför arbetstid. I takt med den digitala utvecklingen, och framväxten av en gig-ekonomi där arbetstiden är oreglerad, kommer det att bli ännu viktigare.
Det finns få saker som är mer förutsägbara än att en socialdemokrat citerar än gammal socialdemokrat. Men få har sagt det bättre än den före detta finansministern Ernst Wigforss: ”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt vore vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”
Det har länge talats om arbetslinjen. Men fler borde ansluta sig till en positiv vision om fritidslinjen: där alla som kan arbeta arbetar. Men där arbetet håller sig inom rimlighetens gräns.Trots att Wigforss citat är decennier gammalt är det rasande viktigt i gig-ekonomin och mailapparnas tid.