Vi måste höja våra röster

Internationella kvinnodagen. Är fortfarande ytterst viktig för att belysa skillnaderna mellan kvinnors och mäns villkor.

Internationella kvinnodagen. Är fortfarande ytterst viktig för att belysa skillnaderna mellan kvinnors och mäns villkor.

Foto: BERTIL ERICSON

Ledare Gotlands Folkblad2017-03-08 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Det känns inte bra att den internationella kvinnodagen fortfarande är extremt viktig för att föra fram den strukturella diskrimineringen av kvinnor som sker i samhället. 2017 borde jämställdhet vara en självklarhet. Men så är inte fallet.

LO:s årliga Jämställdhetsbarometer visar på de ojämlikheter som finns i arbetslivet. Skillnader som inte bara märks mellan könen, utan även har en tydlig klassvinkel.

Jämställdhetsbarometern visar att arbetare har mycket sämre anställningstrygghet. Bara 75 procent av kvinnorna i arbetaryrken har tillsvidareanställning jämfört med 82 procent av männen. Siffran för tjänstemän är 90 procent oavsett kön.

Kvinnor dominerar andelen deltidsanställda och så stor andel som 50 procent av LO kvinnorna jobbar deltid jämfört med 75 procent för kvinnor inom TCO. För män inom LO är siffran 86 procent och för män inom TCO 91 procent.

En av orsakerna till att kvinnor väljer deltid är att barnomsorgen inte passar med deras arbetstider. Man förstår att det är ett problem, då det bara är 33 procent av LO kvinnorna som jobbar dagtid, medan siffran för LO män är 53 procent. För TCO är siffran 70 procent för både kvinnor och män.

Dessutom är det är dubbelt så många kvinnor, än män, som jobbar delade turer inom LO yrken. Delade turer förekommer knappt inom tjänstemannayrken.

Mest förvånande med LO:s Jämställdhetsbarometer är att nu för tiden förväntas det att arbetare, oavsett kön, ska vara lika anträffbara per telefon under sin fritid som män anställda inom TCO yrken, det vill säga runt 45 procent. Andelen TCO kvinnor som förväntas vara nåbara per telefon på sin fritid är betydligt färre, bara drygt 30 procent.

Delade turer och att vara bunden till telefon ger ingen större möjlighet att planera sin fritid, den kortare arbetstiden ger med andra ord inte de möjligheter till vila som man kan tro.

Även när det gäller möjligheten att försörja sig har kvinnor det betydligt svårare än män. 18 486 kronor per månad är den faktiska genomsnittliga lönen för LO kvinnor innan skatten är dragen. För LO män är den faktiska lönen 24 831 kronor per månad.

För TCO är lönerna 31 004 kronor per månad för kvinnor och 40 352 kronor per månad för män. Här syns tydligt hur deltiden slår mot kvinnornas löner och i slutändan även deras pensioner. Men även när man jämför heltidslöner är det stor skillnad. LO kvinnor tjänar i genomsnitt 3 300 kronor mindre per månad än LO män. Vilket är 12 procent. Skillnaden mellan tjänstemännen är större, 7 900 kronor per månad, vilket är hela 19 procent.

LO:s kvinnor har sämre anställningstrygghet, mer deltid, sämre arbetstider och sämre inkomster. Dessutom förväntas de stå lika mycket till arbetsgivarens förfogande på sin fritid som välavlönade tjänstemän.

De lösningar som förs fram av Jämställdhetsbarometern är bland annat heltid som norm, stärkt anställningstrygghet, bättre arbetsmiljöarbete, ökad bemanning inom vård, skola och omsorg samt prioritera större ökningar av lägstalönerna.

Jag kan skriva under på alla de åtgärderna, och om de kan förverkligas kanske vi framöver funderar på varför vi en gång i tiden skapade en särskild kvinnodag.