I dag är det 24 december om någon av er missat det. Ett magiskt datum. Julafton. Möjlighet att umgås med nära och kära. Möjlighet att äta och dricka gott. Möjlighet att ge och få julklappar.
Men också en risk att tvingas tillbringa en stor familjehelg ensam. En risk att inte få äta den goda julmaten. En risk att någon dricker för mycket. En risk att bli besviken på de eventuella julklappar man får eller se besvikelsen hos de man gett en julklapp. En risk att alla förväntningar förvandlas till en mardröm.
En risk så stor att en polischef i region väst köpt in 1500 mjuka nallar med röda hjärtan att ha i polisbilarna för tröst till de barn som hamnat i svåra situationer under helgerna.
I ett Sverige med ökande klyftor är det fina julfirandet vi kanske minns, läst om eller sett på film inte att ta för givet.
Klyftorna i samhället är vår absolut största utmaning. Inte bara för att vi alla ska kunna fira en god jul, utan för att minska de problem vi ser i samhället i dag. Problem som drabbar både land och stad. Både förorter och bruksorter.
Klyftor som vi ser följderna av i form av bostadsområden där människor far illa och där den organiserade brottsligheten ökar. Bostadsområden där barn inte får samma möjligheter att utbilda sig och därför känner en vanmakt inför framtiden. Vi ser klyftorna i bruksorter där arbetstillfällen försvunnit genom åren.
Orter som nu kämpar med att kunna upprätthålla en bra service trots att invånarna blir färre och färre. En kamp som alltför få vinner. Post, bensinmackar, butiker och annan viktig service försvinner.
Jag blir därför uppriktigt glad att vi har en regering som väljer att försöka bryta den negativa trenden och minska ner på klyftorna. Satsningar som välfärdmiljarderna som går till kommuner och landsting. Satsningar på barn, barnfamiljer, skolan, arbetslöshetskassan, arbetsmarknadsutbildningar, vuxenutbildningar, fler i arbete, bostäder, infrastruktur, miljö och polisen.
Detta samtidigt som landets ekonomi förbättrats från det underskott den borgerliga regeringen lämnade efter sig. Detta samtidigt som vi har den värsta flyktingkatastrofen i modern tid. En flyktingkatastrof där vi tagit ett mycket stort ansvar.
Satsningar som ger resultat, i form av minskande arbetslöshet och ökande sysselsättning, vilket är den enskilt viktigaste frågan.
Så när vi nu sätter oss ner och smälter maten till Kalle Anka, och de av hans vänner som Disney bjuder på i år, eller Karl-Bertil Jonsson, kan vi ändå känna oss trygga i att regeringen tar de problem som finns på allvar och försöker åtgärda dem. Ett arbete som inte går fort, och där vi måste ha tålamod.
För vår fina tradition av att bygga samhället utifrån vår svenska modell, där vi genom vår gemensamma välfärd tar hand om varandra, är den enda som kan överbygga de klyftor vi har i dag. De klyftor som är roten till de problem vi ser och som därför måste minskas radikalt.
Och glöm nu inte att vi i helgen firar födelsen av en rebell och samhällsomdanare som revolutionerade världen, med tanken att vi måste ta hand om varandra.
Jag vill avsluta med att önska alla er läsare en riktigt god jul.