Hur mår du egentligen? Ett av de övergripande målen i Gotlands regionala utvecklingsprogram, mer känt som Vision Gotland 2015, lyder såhär:
”Gotlänningarna har en bra hälsa och mår bäst i landet”
Det är ett djärvt mål att vi ska må bäst just här. Å andra sidan finns det ingen anledning att sikta lägre. Nu är ”bra hälsa” inget riktigt lyckat mål för den som vill kunna redovisa mätbara och objektiva resultat. Hälsa är ett relativt begrepp som kan variera med tid, läge och individ.
Däremot går det att mäta hur människor upplever att de mår. Och den upplevelsen kan till exempel jämföras med resultat från andra håll i landet. För inte är det väl så att gotlänningarna är mer förnöjda än andra? Eller mer missnöjda...
Som alltid spelar det in hur frågorna ställs och av vem. Urvalet har också sin betydelse. Riksomfattande undersökningar blir ofta oanvändbara för Gotlands del eftersom antalet svarande blir för litet här. Om bara fem gotlänningar svarar och en av dem råkar ligga på sjukhus i någon allvarlig åkomma kan resultatet bli att tjugo procent mår riktigt dåligt.
Med mer än tusen tillfrågade på ön blir folkhälsoenkäten ”Hälsa på lika villkor”, som genomfördes tidigare i år, mer trovärdig även om 600 inkomna svar inte är helt imponerande.
Och då visar det sig att den upplevda hälsan här är ungefär likadan som i genomsnitt i hela landet. Vi mår som medelsvensson med andra ord. Och då lever vi alltså inte upp till regionens mål att må bäst.
Med tanke på att medelåldern här är högre än rikssnittet borde vi kanske snarare må lite sämre. Utbildningsnivå hänger ihop med hälsa och eftersom vi generellt sett har kortare utbildning talar det också för att hälsoläget skulle vara lägre. I den belysningen är ju ett snittresultat riktigt bra.
I siffror betyder det att 93 procent kvinnor och 95 procent män upplever att de har antingen bra eller någorlunda hälsa. Det är alltså inte vårt hälsoläge som motiverar våra höga vårdkostnader. Fast det anade vi nog.
Regionen betonar att vi upplever oss trygga här på ön och litar på varandra. Ändå går var fjärde kvinna runt och känner sig otrygg. Det låter som varningsklockor i mina öron.
Fler kvinnor än män tycker sig ha det som i rapporten kallas nedsatt psykiskt välbefinnande. Det låter inte heller så bra. Det är också fler kvinnor som känner sig stressade.
Å andra sidan är det flera män som har övervikt, röker och använder hasch och riskabelt mycket alkohol. Och de borde låta sig inspireras av kvinnorna som äter mer frukt och grönt.
Hälsan fortsätter alltså att vara ojämnt fördelad. Klass och kön avspeglas i hur vi mår. När nästa omgång folkhälsopolitiska mål snart ska utarbetas är en fördelning där ingen grupp halkar efter i hälsa kanske ett bättre mål än att vi ska må allra bäst i landet.