I måndagskvälls var så valberedningens pusslande med olika poster klart och de gotländska socialdemokraterna beslutade som väntat vilka som kommer att ta på sig ett antal uppdrag i regionledningen. Två män har lämnat och ersatts av två kvinnor och två män - efter alla flyttar och följdändringar. Ronnie G Lundins uttrycker sin oro här nedanför över att få kvinnor ville bli regionråd. Med tanke på att hela förloppet gick är jag snarare smått imponerad av att det gick så smidigt att fylla vakanserna.
Att tiden av olika skäl var olämplig för några av de kandidater som det spekulerats om är inte särskilt konstigt. Det är ett stort åtagande att bli heltidspolitiker eller få tunga nämnduppdrag. Jobb, familj och andra intressen konkurrerar om tiden och där tenderar kvinnor att behöva längre framförhållning. Alla undersökningar visar att det fortfarande råder en ojämlik arbetsfördelning i många familjer, framförallt av det obetalda arbetet. Bland annat därför är det viktigt att hålla fast vid varannan-principen.
Formellt är det visserligen regionfullmäktige som har makten att välja regionråd och nämndledamöter och det sker inte förrän i mars. Men i personfrågor lägger de politiska partierna sig inte i varandras val. Och så måste det naturligtvis vara. I annat fall skulle ett litet parti kunna förlora makten över sin egen representation och det skulle förstås vara helt orimligt.
En kvinna som nu återkommer i Gotlandspolitiken efter några års frånvaro är Maria Björkman som blir ordförande i Socialnämnden. Det är ett stort och viktigt ansvar. Nämnden ser ut att komma att uppvisa ett underskott, framförallt till följd av flera och dyrare placeringar av barn och unga.
Som Bertil Virgin skrev här på sidan i går har alla barn rätt till bra uppväxtförhållanden. I många fall kräver det samhällets särskilda insatser. Att det behovet ökar är oroande och kommer att ställa till bekymmer för nämnden.
Samtidigt kan det ses som ett gott tecken om det betyder att flera av de missförhållanden som faktiskt finns upptäcks och åtgärdas.
Mot bakgrund av vad som nyligen hände den åttaåriga flickan Yara i Karlskrona känns ingen anmälan onödig och inga utredningar överflödiga. När barns liv är i fara får samhället aldrig stå passivt. Här kan ingenting annat än nolltolerans gälla. Det som hände i Blekinge får helt enkelt inte hända igen. Inte där och inte här.
Region Gotland har, inte minst under Hanna Westeréns ledning av Socialnämnden, flyttat fram positionerna när det gäller att skapa förutsättningar för en bra uppväxt för barn och unga. Sommarjobb, Ungdomskraft och etableringen av Minimaria är exempel på det.
Nu ligger det på den delvis nya regionledningen att fortsätta hålla ihop och utveckla den verksamheten. Jag tror inte att det är en fråga där det är svårt att samla majoritet. Att barn har det bra här på ön är en hväsentlig fråga för oss alla. Det är också en tillväxtfråga så viktig som någon.